Cesta Hrdinov SNP
Dag 13: Hiadel’ské Sedlo-Chata M.R.Stefanika
16 juli 2017
Löpare från tävlingen passerade vårt tält ungefär var 30:e minut hela natten. Tur att jag och hundarna kan sova oss genom det mesta! Skönt med en regnfri natt så att tältet kunde packas samman torrt. Det är i regel dom små sakerna som gör det 🙂
Vi började dagen med att gå uppför, mycket uppför. Jag är osäker på hur mycket uppför vi egentligen har gått idag men jag har en känsla av att 2000 höjdmetrar inte stoppar.
Vi började med att gå genom skog (på en stig som var kantad med blåbär. Båda hundarna älskar att beta blåbär!) som i takt med att vi hamnade på högre höjd glesnade och bestod enbart av låga tallar för att till sist var helt kallt från träd.
På kalfjället var det minst sagt blåsigt. Men vilka vyer! Vi kunde se mil åt alla håll. Leden har resten av dagen följt ryggen av berget. Tagit oss över kammar, upp på toppar och ner på sadlar. Magisk! Det har dagen varit!!!
Första toppen som stod på tur var Vel’ká Chochula, 1753 möh. Den nådde vi redan kl. 8 på morgonen. Lycka. Eufori. Det var vad jag kände på den och resten av dagens toppar!
Att låga Tatrabergen var så har fantastiska hade jag inte en aning om innan.
På Chabenec, 1955 möh tog vi lunch och njöt av en fantastisk utsikt. Ett tag såg regnet ut att komma ikapp oss under lunchen, men det höll sig borta. Det gjorde det hela dagen.
Vega ser verkligen ut att älska vyer, vidder och vacker utsikt hon med. Hon missar inte en chans till att spana ut och insupa allt. Vad Bounty tycker om det är mer oklart.
Vid Chopok når vi dagens högsta punkt 2024 möh. På 2000 möh finns en restaurang och det går även gondolbana dit upp så en söndag som denna var det väldigt mycket folk i området. Att gå dom 24 höjdmetrarna till toppen fick man göra i kö. Efter att ha varit på toppen satte jag mig i restaurangen och åt medan hundarna låg och sov under bordet. Jag beställde in nån specialrätt från området, dumblings. Eller en stor brödbit med plommonfyllning och täckt med vaniljsås, grädde och chokladsås. Minst sagt mäktig.
Efter en lång paus gick vi vidare. I låga tatrabergen råder tältförbud så vi fick gå till Chata generála Milana Rastislava Stefánika, 1740 möh. En fjällstation helt enkelt. Här får man tälta för en kostnad av 5 euro. Jag lyxade med middag på stationen, linssoppa och nån form av potatispannkaka. Jag mötte tre vandrare här som är på samma led som jag fast i motsatt riktning. Jag var den första som dom mött sen dom startade 1 juli som går åt det håll som jag gör.
Livet skall levas och det skall levas levande. Dagar som dessa känner jag mig sjukt levande. Lycklig och levande.
