Cesta Hrdinov SNP
Dag 15: Priehyba-Pred Cuntavou
18 juli 2017
Få saker är så underbara som att vakna och känna sig helt utvilad. Det var en regnfri och helt lagom varm natt. Kunde tom sova utan långkalsonger. Extra skönt kändes det att vara utvilad då det första som väntade oss var en lång uppförsbacke till Vel’ká Vápenika, 1691 möh.
En annan sak som jag verkligen gillar är vetskapen om att allt i ryggsäcken är torrt. Mao fick jag packa ihop tältet torrt i morse.
Vi gick på till Útulna Andrejcová. Mycket vacker vandring med härliga vyer! I Andrejcová tog vi en riktig långpaus. Andrejcová visade sig vara en mycket charmig bemannad fjällstuga där vi med ens kände oss välkomna och platsen utstrålade verkligen lugn och harmoni. Alla som var där verkade trivas 🙂 stugan erbjöd mat- och dryckservering. Det är märkligt det där hur saker man tänker mycket på plötsligt händer. Jag har gått och tänkt på omelett nu i några dagar. Bland det första stugvärden frågar mig är om jag är sugen på omelett. Så den godaste och mest efterlängtade omelett jag någonsin ätit fick jag i morse 🙂
Övermätt och fylld av energi går jag och hundarna sen vidare. Vi kom inte långt förrän vi kom ikapp en fårflyttning. En man gick längst fram med sin hund och hans dotter tog ledet. En vacker syn. Det blev två långsamma kilometrar innan dom vek av till sitt bete.
Vi gick vidare mestadels uppåt till nya toppar, högst av dom var Král’ova Hol’a, 1946 möh.
rál’ova Hol’a var också den sista toppen innan det vände helt och leden förde oss vidare ner till samhället Telgárt. Regnet hade börjat hota med att falla, men vi fick enbart några droppar på oss. Vägen ner var bitvis brant.
I Telgárt handlar jag mat till mig och hundarna för ytterligare några dagar. Butiken var liten och man var tvungen att köpa allt över disk. Inte helt lätt då man pratar olika språk. Men jag fick tag i allt jag behövde efter en del gestikulerande. Jag hann inte mer än handla klart förrän regnet kom. Jag satt på en uteservering en timme för att vänta ut regnet. Men istället för att lugna ner sig bara tilltog det. Så jag och hundarna gick till en bar och satte oss istället. Efter två timmar slutade det tvärt att regna och vi passade på att gå vidare. Först längs väg 66 till Besnik. Väl där stod det klart att ett nytt regnväder var på gång. Jag hann dock fram dit jag hade tänkt (vattendraget innan Pred Cuntavou) och tom få upp tältet innan hela himlen öppnade sig på nytt. Mysigt att sitta i tältet torr och varm medan regnet öser ner utanför.
