Havspaddlarnas blå band, dag 20

Kivik-Tosteberga udde, 43 km

Havet böljade som sammet på morgonen. Jag satt mitt i det och det kändes lite som jag föreställer mig att det känns att sitta på en flygande matta. Jag kan även förstå varför man förr trodde att jorden är platt för när jag tittade ut mot horisonten såg det verkligen ut som att havet slutade där och rann ut i nån form av avgrund. Havet var så mörkt idag mot den ljusblåa himlen.

Jag kom inte långt förrän havet bytte karaktär helt. Nu var det inte längre hypnotiskt böljande längre utan istället mer ilsket. Vinden och och vågorna kom rätt från öster och dom slog i sidan i min kajak. Det var omöjligt att vara för nära land, för där bröt vågorna över kajaken från sidan och sköljde över huvudet vilket resulterade i vatten innanför kläderna. Det gick rätt så bra att paddla på vågorna och vinden till trots och jag tog mig hela vägen till Ö Sandar innan jag stannade till för lunch. Det var inte helt lätt att gå iland då vågorna sköt på bakifrån och det var till att räkna vågorna och ta bort kapellet och dra upp kajaken lite snabbt innan nästa stora våg som skulle fylla kajaken med vatten.

Tog en lång lunch för att torka upp innan jag fortsatte. Vinden tilltog och det var bitvis kämpigt. Stannade därför i Tosteberga. Ville inte fortsätta bland alla gäss som bildades.