Cykel mot svarta havet dag 68

Minusgraderna är inte många på termometern. Men fyttiracken som dom känns! Den råkalla kylan är så mycket värre än den torra. Det är som att den letar sig in i märgen. Imorse låg dimman tät, precis som alla mornar sen vi startade. Den har sen väldigt svårt att släppa sitt grepp om världen. Det är först en bit in på eftermiddagen som den lättar något. Dagen började i vart fall vindstilla. Fick två vindstilla timmar innan en jobbig motvind bestämde sig för att göra det tungt för mig. Långa sträckor har vi varit helt avskiljda från trafik på hela fina asfaltsvägar! Det känns lyxigt, speciellt efter att man cyklat längs en mindre bra nån sträcka. För det har vi också gjort idag. Bla tog vägen slut vid två tillfällen. 

Donau gör såklart luften ännu råare. Så när det kändes som kallast klarade jag inte av att cykla utan fick leda cykeln istället. Fötterna blev till isklumpar i vinden. 

Idag lämnade vi Slovakien och cyklade in i Ungern! Det blev en pampig överfart då bron vi cyklade över var väldigt vacker och vi möttes av slott och borgar på andra sidan! 

Jag slutade cykla tidigare idag mot vad jag brukar av flera anledningar. Den första och största var att jag frös. Bounty håller däremot värmer som jag bäddar ner henne. Sen att jag inte vågade chansa för länge med att hitta en lämplig tältplats. På kartan såg det ut som att det skulle tjocka på sig med samhällen from nu. Såg en skylt om en camping och chansade. Visade sig att campingen var stängd när jag pratade med dom som hade den intilliggande restaurangen. Istället fick jag tälta på deras baksida. Fick komma in till dom och låna personalduschen. Så ljuvligt att få kroppen genomvarm igen! Och sen när jag satt ute i tältet kom dom ut och överraskade mig med två matlådor ❤️