Cykel mot svarta havet dag 102
Mellan Durankulak och Vaklino-Golden Sands, 81 km
Det är verkligen skönt när man finner en tyst och lugn plats för tältet. Sov så hårt att jag inte ens hört regnet som måste ha fallit i natt.
Som vägen som jag startade längs var så lugn när det kommer till trafikmängden så kunde Bounty springa lös bredvid cykeln. Det gillade hon verkligen! Det har varit svårt att hitta lämpliga vägar för henne att få springa på genom hela Rumänien. Antalet cykelvägar är mest troligt samma här i Rumänien, alltså inga, men förhoppningsvis kommer vi att vara oftare längs mindre vägar så att B får trava på.
Det var väldigt fint att passera stora fält av lavendel idag. Dom har ännu inte börjat dofta. Så kan bara föreställa mig hur fint det måste vara när dom gör det och blivit ännu skarpare i färgen.
Det var relativt lättcyklat första delen av dagen. Sen började alla backar komma. Det har stundtals varit så jäkla jobbigt. Det fungerar att ta sig upp för backar så länge dom inte är branta är 10 % lutning. Men vid allt brantare än det får jag kämpa. Alltid gåendes när det är 8 % eller mer. Men jäklar så fint det var efter Topola! Thrakiska klippor som stupar ut i svarta havet som låg klart och blågrönt nedanför. Det var så magiskt vackert vädret till trots. Stora delar av dagen har det regnat.
Det var härligt att slippa huvudvägen mellan Topola och Balchik. Första 3 kilometrarna som var mestadels nedför var fantastiskt fin. Sen var underlaget riktigt dåligt då jag hamnade mitt i vägarbetet.
Det känns alltid lite ödsligt när man kommer till semesterorter som är stängda för säsongen. Nära på allt låg dött och öde.
I Balchik fick jag turkärlek i den brantaste backen. Vägen var väldigt hal av regnet och jag slirade mest med fötterna när jag försökte ta mig uppåt. Tre äldre män kom då fram till mig och började skjuta på kajaken upp för hela backen! Jag blev så jäkla glad!
Tror att jag tagit mig upp och ned för ca 1000 höjdmeter idag. Säkert minst. Det känns i benen. Jag fick ett så fint meddelande i morse från en kvinna som erbjöd sig att sponsra med en innenatt. Tanken var att jag skulle stanna i Kranevo. Men på det tilltänkta hotellet fick jag inte stanna pga kajaken. Märklig anledning. Jag fick istället fortsätta upp för resten av den branta backen innan det var dags för en lång nedförsbacke mot Golden Sands. Här var det mesta stängt. Men ett av hotellen hade ett av rummen tillgängliga under lågsäsong. Kändes skönt att få komma in från regnet för att torka upp!
