Sverige runt: dag 87-89

Dag 87: Vuoskkojávri-Sinotjaure, 25 km.
Dagens väderprognos visade sig inte alls stämma (som vanligt..), det till vår nackdel.. Det har blåst en hel del och på det har det snöat. Den kombon betyder pisk i ansiktet.
De första kilometerna idag satt Lykke i Majas ryggsäck, inte helt frivilligt från hans sida. Efter det gick han själv ett stycke. Men söta små valpar orkar inte gå så mycket själv, och de ska de ju inte heller göra, så då blir dem trötta. Idag förstod han äntligen det där med att åka pulka och han hoppade på helt själv på Vegas och där åkte han med henne i 15 km. Det såg bara för sött ut. Men som de säger på reklamen, är man stor och stark måste man vara snäll. De tre sakerna är just vad Vega är 🙂
Snön är tung att gå på, inte en meter får man gratis, och utanför lederna bär den inte alls. Det är jättemycket snö, när man går igenom snötäcket räcker snön upp till ljumskarna.
Många härliga skratt har vi haft idag till kära och inte allt för kära folkhögskoleminnen 😉
Terrängen har varit kuperad, vi startade på 520 möh, gick upp till 720 för att sedan åka ner till Kamasjaure som ligger på 650 möh. Det var skönt att få gå in i ett vindskydd och luncha när det blåste så. Sen skulle vi upp 50 höjdmeter för att sedan åka ner 80.


Dag 88: Sinotjaure-Rávdojávri, 25 km.
Vädret idag har varit väldigt växlande, på morgonen var himlen helt blå, men redan på förmiddagen var allt det blåa täckt av moln. Vi följde leden tills vi kom öster om Korvetjåkkå, (som jag tror måste betyda att man blir tjock av korv, alt en person som blivit tjock av korv). Vi rundade Korvetjåkkå och gick västerut till Vuolit Cuolmmajávri som vi gick över precis som vi gjorde med Bajit Cuolmmajávri. Där gick vi över gränsen till Norge och kom in i Övre Dividal nasjonalpark.
Föret har varit lika växlande som vädret. Oftast helt hemskt. Med andra ord har det klabbat. Mycket.
Lykke har åkt med Vega hela dagen, han hoppar på och av som han vill, men har mest legat där. Trots att han blivit ”avslängd” några gånger när Vega kört över någon klump.
På Rávdojávri träffade vi två tursällskap som var där för att fiske, Lykke fann fiskrester till sin stora lycka.

Dag 89: Rávdojávri-1 km väster om Daertahytta, 24 km.
Vi tänkte att vi skulle få skida på bättre före idag, därför klev vi upp tidigare. Lykke hade tagit det här beslutet helt bokstavligt och kom in i mitt och Vegas tält redan klockan 03.00. Hur som helst så gick vi upp tidigt helt i onödan. Under natten så snöade det och den låg på marken och bara väntade på att få klabba sig fast på allt den kom åt. Skidor, pulkor och Vega.
Vi började med att följa älven som rinner från Rávdojávri västerut, sen gick vi upp mellan Stuora Nanna och Dáccabákti. Halvvägs genom den dalgången stannade vi för att luncha. Fram tills dess hade vädret varit helt okej, med lite vind, växlande molnighet och lite nederbörd om vartannat.
När vi kom fram till Gevccasjávri trodde vi nästan att vi sett fel på kartan och gått upp fel dalgång och hamnat nånstans utanför kartan. För där var en hel landsby (sameviste). På kartan finns 2 hussymboler. På plats finns det hur många som helst. Samtidigt som vi kom fram dit drog det in dåligt väder. På bara någon minut försvann sikten helt och det började blåsa kraftigt. Vi gick på kompasskurs i ca 3 km innan vi beslöt oss för att skynda oss upp med en lämur för att kunna slå upp vårt läger. Då var vi riktigt blöta av snöblandat regn som piskat sig in överallt av vinden som vi hade rakt emot oss.
Vinden bara tilltog i styrka och började på att vara stark. Efter ca en timme hade vi en kraftig lämur och tälten uppsatte. I mitt tält blev det sjöslag då det fastnat kopiösa mängder snö på Vega som smälte i takt med att värmen steg i tältet.
Det var tur att vi fick upp lämur och tält när vi gjorde det, för när vi skulle ut och kolla på muren och se om den eventuellt skulle förstärkas blåste det så pass att det var i princip omöjligt. Eller det var iaf väldigt svårt att göra något utanför murens väggar.

. .

Scroll to Top