Sverige runt: Dag 93-95

Dag 93: Isdalen-Gappohytta, 17 km.
Vaknade till en helt FANTASTISK dag. Inte ett moln på himlen och solen var på väg upp över fjälltopparna på ena sidan av dalen och på den andra var fjällen redan upplysta av solen i ett helt magiskt ljus. Isdalen måste vara en av världens vackraste platser.
Innan vi nådde passet skulle vi gå upp 250 höjdmeter, bitvis väldigt brant. Solen visade sig på en helt blå himmel precis hela dagen och stundtals var det dessutom helt vindstilla!
Det kändes som om alla kriterier för att få gå på bra före var ifyllda, natten var helt iskall, kallaste natten på väldigt länge. När jag slog upp vatten åt Vega frös det i skålen på en timme. Men som sagt tidigare under turen, bra väder är INTE synonymt med bra före. Om man ska tänka på bara föret så har den här dagen varit den sämsta på mycket länge. Till och med när det gick nerför fick vi kämpa för att ta oss framåt. Skidor och pulkor klabbade sig fast, Vega hade det svårt att ta sig fram tom på platten! Snön fastnade dessutom i hennes päls och inte bara lite snö satt sig fast..
På andra sidan passet på väg ner mot Gappohytta träffade vi 2 finskor, bitvis kunde vi följa deras spår.
Han som säger ut på tur aldrig sur, kan aldrig har stött på en mur 😉
Trots att det varit kanske den jobbigaste dagen har den också varit den mest underbara! Så vackert som det varit!

Dag 94: Gappohytta-Pältsastugan, 12 km.
Idag har vädret varit grått, till skillnad mot igår har vädret varit helt topp hela dagen! Det blåste lite grand. Men det har varit en fin dagsetapp.
Vi hade trott att stugan fortfarande skulle vara bemannad så att vi skulle få basta. Men det var den inte, den hade stängt den 1 maj. Typiskt!
Men säkerhetsrummet var ju öppet så vi installerade oss där. Efter att ha kommit oss i ordning knackade det på dörren och två samer kom in, riktigt pratglada och roliga, trevligt. Efter att de åkt vidare och lugnet åter lagt sig över stugan knackade det på dörren på nytt. Det visade sig att Pältsa inte var fullt så öde som vi först tross, för huvudstugan var hyrd av 3 män från Kiruna. Jag och Maja fick därför vår efterlängtade bastu, så¨nu har jag suttit i Sveriges nordligaste bastu 🙂 Lyx! Vi blev också bjudna på Gin, kan inte förstå, men helt plötsligt blev allt så mycket roligare. Jag och Maja bara skrattade. De tre hade bra humor, ett trevligt gäng 🙂

Dag 95: Pältsastugan
Vi packade och städade oss ur stugan för att gå vidare mot Treriksröset. Vi började gå men kom inte så långt. Efter att ha tagit de första ca 100 höjdmetrarna bestämde vi oss för att vända. Det blåste för mycket och snöade i tillägg. Vi såg ingenting och hundarna tyckte inte alls att det var trevligt, speciellt inte Lykke som fått ett irriterat öga. Vi åkte tillbaka till Pältsastugans skyddsrum som vi fick dela med finskorna vi mötte i Isdalen. Stora stugan var nu låst igen. Hundarna kunde däremot inte bo inne med oss i själva rummet som den ena tjejen var allergisk. Men det gick bra, jag bäddade i hallen till mig och hundarna så sov jag där med dem. Vega i sovsäcken och Lykke på kudden. Mys 🙂

 

Scroll to Top