3/8-15 Kemi-Laitakari, 55 km

3/8-15 Kemi-Laitakari, 55 km

Bonuspaddling: dag 2
Det blev inte många timmar sömn i natt. Det pga att jag fick oinbjudna gäster till tältet. Jag kunde urskilja 4 kraftigt berusade röster, 3 mansröster och en kvinnoröst. Dom ville säkert bara spela mig ett litet spratt, men jag blev lite smårädd när dom började att ruska i tältet..
Jag gick tidigt tillbaka till hamnen, kändes bättre som jag börjat förknippa den valda tältplatsen med något dåligt. Där satt jag och väntade på att samhället skulle vakna till liv så att jag kunde få tag i sjökort för fortsatt färd. Jag började med att prata med seglarklubben, dom hänvisade till turistbyrån. Turistbyrån i sin tur hänvisade till biblioteket. På biblioteket fick jag den bästa tänkbara hjälpen! Dom visade mig sjökorten och kopierade upp hela vägen ner till Kalajoki åt mig och rekommenderade mig att gå in på biblioteket i Raahe när jag passerar där för att få tag i resterande ner till Vasa. Medan jag var på biblioteket ringde P4 Norrbotten, så i livesändning pratade jag med dom.
Efter lunch kom jag igång att paddla och vinden hade jag i ryggen. Verkar nästan som om Finlands vindar är mer hjälpsamma?! 
Jag paddlade på insidan av Ajos och så snart jag passerat Karsikko och skulle börja gå rakt österut mot Montaja så hade vinden ändrat riktning så att jag återigen fick den i ryggen! Jag gick iland på ett litet skär intill Ryöskärinkalla och sträckte på benen. Det hade börjat blåsa lite mer och resultatet av det blev mer sjögång. Vinden fortsatte att vara ostlig, men som jag nu skulle byta riktning och gå mer sydost fick jag vågorna mer i sidan. Jag paddlade på ner till Laitakari.
Jag paddlade in i, vad som verkade vara, en privat hamn. Så snart jag kommit ur kajaken kom två yngre män mig till mötes. Jag försökte fråga om dom visste om jag kunde tälta där på hamnen. Då dom inte helt förstod vad jag sa ringde den ena av dom upp sin syster som fick översätta. Jag kunde stanna där. Jag hann emellertid inte mer än få tältet på plats för en ny bil kom mot tältet. Det var dom både männen. Dom hade berättat om mig för sin mamma som skickade tillbaka grabbarn för att bjuda hem mig till sig. Jag fick åter prata med syster. När vi kom fram till dom, väntade en varm vedeldad bastu. För en fin och gästvänlig familj! Dom hade imponerande hela 13 barn tillsammans, varav 5 fortfarande bor hemma. Barnen var födda mellan 1983 och 2003. 
Det var så jäkla skönt att bastu, så nu hoppas jag på att kroppen ska kännas som ny imorgon! 

Rulla till toppen