25/9-15 Lejarfallet-Balkesbourke, 21 km

25/9-15 Lejarfallet-Balkesbourke, 21 km

Fjällfararnas gröna band: dag 40
Det är verkligen förvånansvärt varmt ute för säsongen nattetid. I natt var det för varmt för att ha sovsäcken stängd tom! I vanliga fall brukar dessutom tältet vara täckt av kondens på morgonen den här tiden på året. I more var tältet snustorrt trots att vi tältade i skog. Vi packade samman och åt frukost ute. Hann dock inte mer än att ta en första tugga av gröten förrän det började att regna. Den har det regnat precis hela dagen. Det har växlat mellan att ösregna och att dugga. 
Vi gick genom regnet längs med Lejarälven. Vid Lejarfallet ändrades leden markant från hur den var igår. Härifrån var det både spänger, fler markeringar och träd som fallit över leden var borttagna samt lättare att gå. Så det gick väldigt fort att gå ner till Ankarede. Framme i Ankarede tilltog regnandet i intensitet och började att fullkomligt vräka ner. 
Helt fram till Ullersjöbäcken var det spänger över dom blötaste partierna, men efter det var det ospångat och våra blöta fötter blev allt blötare. Terrängen började att ändra form och karaktär. Det blev allt stenigare och kuperat. Regnandet lugnade ner sig något när vi närmade oss Rödfjällsstugan men bara för att komma tillbaka med ännu större kraft så snart vi kommit in i stugan. Det började att blåsa hårt och spöregna. Så vi satt kvar i stugan tills att regnandet lugnade ner sig. Det gjorde det efter 4 timmar. Det slutade inte helt, men nu var det mer av ett duggande slag.
Vi gick vidare till samevistet Sielken. På vår väg dit och därifrån var vi tvungna att gå över blöta myrar. Det plaskade om fötterna där vi gick och på flera ställen var det svårt att se vart stigen egentligen gick. Det gick rätt så bra att gå helt fram till att vi skulle gå över jokken 700 möh. Där hade bron gått sönder och mer eller mindre försvunnit helt. Så vi började att leta efter ett lämpligt vadställe. Allt regnande dom sista dagarna hade gjort så att det var väldigt mycket vatten i rörelse. Efter en längre stund av letande fann vi en plats där vattnet var lite mindre djupt och rätt så lugnt. Men att säga att det var varmt vore att ljuga. Som mest räckte vattnet ett bit upp på låret, och var isande kallt… Jag gick över först med Bounty på magen. Medan jag gick hoppade Vega i med kläderna på och säcken på ryggen och simmade över. Efter att ha fått på mig byxorna igen kastade jag över sandalerna till Jullan så att även hon fick känna på vattentemperaturen. Samtidigt som vi höll på att gå över tilltog både regnet och vinden i styrka. Som tur är får man upp värmen snabbt så snart man börjar att gå. 
Vi kom inte ut på leden från vårt vadställe så därifrån fick vi gå minst två kilometer oledat. Det tar verkligen mycket längre tid att gå ospårat. När vi kom fram till leden igen så drog en dimma in som blev allt tjockare i takt med att det började att skymma. Framme vid Balkesbourke bestämde vi oss för att stanna i vindskyddet över natten. Jag vet, dom får bara nyttjas i nödsituationer. Men vi var genomblöta och trötta så det kändes befogat speciellt då vinden tilltog i styrka.

Rulla till toppen