Cesta Hrdinov SNP
Dag 8: källa nära Omsenska baba-Sedlo Javorinky
11 juli 2017
I natt hamnade vi i tidernas åskoväder. Det var som att återuppleva millenieskiftet. Det mullrade inte bara samtidigt som det blixtrade utan det small och för varje smäll skakade marken. Hundarna var helt oberörda, jag delade inte deras lugn helt och hållet. Jag var däremot glad över att jag inte valde den fina tältplats jag passerade två kilometer tidigare, den hade varit betydligt mycket mer utsatt. Regnet höll i sig fram till tidig morgon. När jag packade samman vid 5 duggade det bara lite. Vid 6 avtog det helt och jag och hundarna kunde äntligen gå utan regnkläder. Trodde vi.. En halvtimme senare började det regna på nytt med besked. Ett ösregn som förvandlade stigen till en forsande bäck. Den blev förrädisk hal.
Vi gick på till Horna Poruba. Hittade ett tak att ställa oss under ett tag. Men vi var genomblöta så det var lika bra att gå på. I sånt här väder är det liksom bara att mata. En fot framför den andra och blicken strax framför fötterna. Fokus. Fullt fokus. Ganska skönt. Alla andra tankar försvinner. I uppförsbackarna var det som att gå två steg fram och ett steg bak då man gled i leran. Nedför var det bara att hålla tungan rätt i mun för att inte få en åktur. En stor fördel var att det inte var för varmt för att gå iaf!
Vi går på till Zliechov, kartan sa att vi passerade några utsiktsplatser. Men nån utsikt hade vi inte. Allt var bara grått. I Zliechov stannade vi till utanför den lilla butiken. Först trodde jag att den var stängd. Det var helt svart där inne. Visade sig att nattens åskoväder tagit strömmen. Jag fick dock handlar det jag skulle. Satt länge utanför efteråt och funderade på hur jag skulle göra. Stanna under tak tills att det förhoppningsvis skulle lugna sig med regnet eller bara gå. Jag kollade väderleksprognosen. Regnet skulle sluta helt på eftermiddagen så jag avvaktade. Efter en dryg timme duggade det bara så då gick vi.
Efter 30 min gång slutade det att regna helt och hållet. Så himla härligt att få av sig regnkläder när det började gå uppför. För efter Zliechov väntade en stigning upp mot Strazov till nästan 1200 möh (ledens hittills högsta punkt) som bitvis var rätt så brant.
Lika säkert som att efter regn kommer solsken är det att efter en uppförsbacke väntar en nedförsbacke. 600 höjdmetrar kunde vi russla ned till Cicmany en traditionell liten by som är känd för sina gamla timmerhus med vita ornament målade på. Där stannade vi ett par timmar. Handlade lite mer mat på den lilla butiken och satte mig på en uteservering och drack läsk medan jag lät mina prylar torka i solen.
Vi avslutade dagen med att gå upp till Sedlo Javorinky. Hittade en väldigt trevlig tältplats under ett stort träd.
