Cesta Hrdinov SNP
Dag 11: Krahule-Krizna
14 juli 2017
Att börja dagen med vetskapen om att jag måste ransonera på maten gillar jag inte. Eller mat har jag så att det räcker och blir över, så läs ransonera på snackset. Inte heller där har jag katastrof lite, men när det kommer till snacks föredrar jag att ha lite för mycket i väskan än tvärtom.
Efter en kort stunds vandrande genom skog kommer vi fram till Chata na Skalke. Min karta sa att där skulle det finnas ett hotell. I verkligheten fanns det flera. Jag hoppas på att kunna köpa snacks på ett av dom, men jag var där på tok för tidigt på morgonen. Hotellet stod dock öppet så jag gick in och satte min telefon samt powerpack på laddning. Lät dom sitta i 45 min innan vi gick vidare.
På stigar letar vi oss sen upp till Vyhnatova, 1283 möh. Trodde att början av dagen skulle vara jobbigare mot vad den var. Backarna var snälla. På 1100 möh hade blåbären börjat att mogna så jag stannade till för att plocka, gott!
Från Sedlo Flochovej hade jag räknat med att det skulle vara lättare att gå mot vad det var. I mitt huvud skulle jag ju ”bara” ner till Sedlo Maly Sturec. Stigen dit var minst sagt kuperad. Otaliga var dom branta backarna vi skulle ta oss upp och ned för. I en av dessa backar möter vi ett par killar som vandrar samma led som jag fast åt motsatt håll. Vi pratar en lång stund.
Jag fascineras över hur många olika nyanser av grönt det finns medan jag går genom skogen.
Jag hade bestämt mig för att gå till just Sedlo Maly Sturec (väg 14) och äta lunch där. Kanske inte den trevligaste platsen men ibland är det skönt att ha mål. Så när jag tagit mig dit satte jag mig på en avtagsväg och började tillaga min mat. Jag hann bara tillaga den till hälften då en man ropar på mig ”breakfast is served!”. Mannan visade sig heta Deniz och är en lastbilschaufför från Turkiet. Det visade sig också att sträckan han kör är Istanbul-Stockholm. Han bjöd mig på den mest fantastiska maten. Äggstekt bröd, omelett, kanske dom godaste oliverna jag någonsin ätit, ost, grönsaker, te och till sist turkisk efterrätt (himmelsk god) och melon. Allt jag kunde tänka var att jag hamnat i himmelriket. Det trodde nog hundarna att dom gjort med då Deniz även lagade mat till dom! Vi satt i samtalade och åt i säkert en timma. Trailmagic av det mest uppskattade slag. Vet inte hur jag med ord aka beskriva min tacksamhet över detta. När Deniz sen ska till att åka stannar han lastbilen efter bara ett par meter och kommer springande tillbaka med en påse i handen. Påsen var fylld med turkiska sötsaker, läsk, juice, vatten, solroskärnor. Allt jag gått och drömt om under hela förmiddagen. Galet.
Övermätt kunde jag sen gå vidare till Kralova Studna Hotel. Ett superfint och trevligt hotell på över 1300 möh. Det tog några timmar att gå dom 10 km och 500 höjdmetrarna dit. Men vilket landskap vi hamnade i! Berg på riktigt! Jag stannade till på hotellet och åt middag samt lyxade med en dusch innan vi gick några kilometer till upp mot Kriza. Hittade en helt fantastisk tältplats med underbar utsikt!
