Cesta Hrdinov SNP
Dag 23: Sedlo Pod Hradskym-Svidnik
26 juli 2017
Regnet vräkte ner hela natten. Mysigt fram tills att tältet skulle packas samman. Totalt genomblött. Jag har en extra plastpåse i ryggsäcken till dessa tillfällen. Jag föredrar att ha min packning i och inte på ryggsäcken för bärkomfortens skull samt att det också gör att risken för att tappa något minskar. Så i ett lätt duggregn fick jag så allt ihoppackat. En fördel var att temperaturen var väldigt behaglig att gå i och när regnet sen gav sig och solen orkade sig genom dimman spred sig ett vackert ljus i skogen.
Vi halkade oss ner genom lera till Andrejova varifrån leden följde bilvägen ca 1 km. Där nånstans började mina ”vart är egentligen leden bekymmer”. Vi gick över en äng med rätt så högt gräs (finns inget som gör skor så blöta som just blött gräs..). Hittar en dold stig in i skogen och i skogen sen kom vi till den sträcka som varit sämst markerad på hela vägen. Där fanns ett gytter av stigar men inga markeringar.. ibland fanns inte heller någon stig då fick jag leta mig fram med hjälp av spåret på mobiltelefonen. Allt regnande hade omvandlat leden till lervälling som jag halkade runt i. Ibland var det nästan så att man fick välja mellan pest eller kolera när det kom till vägval. Halka runt i leran eller bränna sönder sig på brännässlor som kantade stigen.. I uppförsbackar var det bara att le och minnas barndomens lekar; två steg fram och ett steg bak.
Så snart vi tagit oss genom labyrinten och tagit oss till Kurimka började allt gå lättare. Terrängen ändrades och stigarna blev iaf bitvis mindre leriga. I Kurimka kom en vandrade (första jag sett på länge) fram till mig och frågade om det är jag är som är svensken. Ja, svarade jag hur kunde du veta? Då svarade att han läst om mig på något forum om leden på internet. Andra vandrade hade mött mig och skrivit om mig där.
Vi gick på upp till Makovica. Där tog vi en längre paus med lunch och försök att få bl.a. tältet torrt. Solen tittade fram kortare stunder men inte tillräckligt för att det skulle ge märkbart resultat. Jag provade även att kontakta en veterinär i Svidnik så att jag skulle kunna fixa med avmaskning inför nästa landsgränskorsande. Visade sig dock att han inte var stationerad där utan i Vranov nad Top’lou. Alltså ca 70 km från Svidnik. Veterinären kunde ingen engelska så en kund fick tolka. Jag fick busstider och vägbeskrivning så så snart jag var nere i Svidnik satte jag mig på en buss. Allt som allt tog resan 5 timmar tor mellan Svidnik och Vranov nad Top’lou plus tiden jag var där. Veterinären var iaf supertrevlig och kunden som tolkade tidigare kom dit för att vara behjälplig. Så nu är hundarnas pass fixade och jag fick köpt bra och extra energirik mat till hundarna. Efter besöket blev jag bjuden på pizza av veterinären i väntan på att bussen skulle komma. Dom väntade också på mig vid bussen för att försäkra sig om att jag kom med ordentligt.
Vid 22tiden var jag äntligen tillbaka i Svidnik. Försökte boka ett hotellrum, men ingen pratade engelska så det var lite svårt. Fick boka rum på plats. Så skönt det var att äntligen gå lägga sig, min dygnsrytm gör att 22 känns sent.
