Dag 28: Nova Sedlica-Velykyj Beresnyj
31 juli 2017
Kartan sa att dagen skulle börja med ca 10 km asfaltsgång. Att längs asfalt är ingen favorit för mig, eller inte för mina fötter iaf. Jag går hursomhelst hellre asfalt på morgonen än mitt på dagen. Vi startade att gå redan vid 5, så någon hetta behövde vi aldrig känna på längs vägen, tvärtom. Morgonen var sval. Vi knatade på fram till Ulicské Krivé. Strax därefter hamnade jag halvt om halvt på villovägar. Tog av på vad jag trodde var rätt stig, men den visade sig vara en djurstig. Gick på kompassriktning genom skog och kom ut på en äng. När jag hamnat på min tredje äng hade jag inte bara fått blöta fötter pga morgondaggen, jag hade också kommit på rätt stig!
Rätt så snart kunde jag konstatera att det inte är många som går denna sträcka. Stigarna/vägarna jag skulle följa var ofta mer eller mindre igenvuxna. Jag vet inte om jag ska skylla på min pms, men vid tre tillfällen skrek jag ut min frustration efter att ha fastnat i taggbuskar. När jag väl tagit mig ut genom den passagen var mina ben helt sönderrivna. Men allt som händer på leden hör liksom leden till. Såna passager gör att mer lättframkomliga delar uppskattas än mer.
I närheten av Ulic missade jag att ta av på en stig. Det gjorde inte så mycket, kom bara ut på väg 558 lite tidigare mot vad jag skulle ha gjort annars. Innan det var jag tacksam för Ulicka som jag kunde svalka mig i. Turens första riktiga vad dessutom.
Resten av vägen till Ukrainska gränsen flöt liksom bara på. Det var dock väldigt bra, över 30 grader. Hade det inte varit för att vi hade skugga från träd nästan hela tiden hade vi inte kunnat gå. Den dryga kilometern längs väg 74 fram till själva gränsövergången vid Ub’la var däremot jäkligt jobbig. Vi tog oss genom passkontrollen utan problem. Galet 1000 km senare till fots hade vi tagit oss genom hela Slovakien (plus lite lite av Tjeckien och Polen) till Ukraina. En ny era av turen kunde börja.
Vi tog en lång paus utanför en bensinstation så snart vi var på ukrainsk mark.Sista kilometerna till Velykyj Beresnyj blev jäkligt varma (Vega behövde därför inte bära sin väska). Vi sätter oss i skuggan vid den lilla stadens tågstation och vilar där länge. Tar sen in på ett trevligt hotell. Hundarna är nöjda med rummet som hade luftkonditionering. Vega fick en kall dusch. I vanliga fall gillar hon inte att duscha men när det är över 30 grader varmt ute verkade hon mest njuta av det. Maten på restaurangen var supergod. Allt är bra nu!
