Karpaterna
Dag 57: Poiana Albă-Naskalat
29 augusti 2017
Jag började inte att gå förrän 14.30. Kroppen var trött och vädret oinspirerande fram tills dess. När jag väl började gå fick jag sällskap första biten av kopojken i fäboden bredvid då han var på väg åt samma håll för att hämta sina kor.
Väldigt vacker vandring! Jag hade Tolstoj kopplad då det var mycket djur i rörelse. Kossor och får är inga problem. Men där dessa djur finns, finns också hundar.. För varje kilometer vi gick blev han allt bättre på att gå i koppel och innan dagen var slut var han en stjärna på det!
Vid Ecem, 1706 möh stötte vi på dagens första problem med vallhundar.. Tolv enorma bestar kom rusandes mot oss och omringade oss. Dom morrade ilsket och saliven sprutade från deras käftar när dom skällde. Jag sa till Vega att stå nära, kastade upp Bounty på axlarna och höll Tolstoj hårt kopplat samtidigt som jag höjde stavarna mot hundarna och ropade på samma sätt jag hört alla andra göra här. Det fungerade och hundarna kom i vart fall inte närmre. Men jävlar vad jag var rädd! Och när fåraherden kom ikapp så skingrade sig flocken och jag kunde gå vidare.
Resten av dagen fortsatte på samma sätt med skrämmande hundmöten. Jag passerade två fäbodar varav den första hade minst 30 hundar som kom skällande eller morrande emot oss och den andra ett 20tal. Fick göra på samma sätt som vid Ecem. Hjärtat får verkligen fart vid dessa möten..
Jag hade svårt att hitta lämplig tältplats. Ville inte tälta för nära någon gård nu när Tolstoj är med. Såg en övergiven och förfallen byggnad nedanför Naskalat och tänkte att det blir en bra plats. Skulle bara kolla vad det var på andra sidan krönet och tur var det! Där fanns både kossor och får samt en jävla massa ilskna hundar. Får syn på en likadan fjällräddningsstuga som jag sov i natten innan. Tänker att jag tar fart mot den innan hundarna där nere får syn på mig så hamnar jag iaf i säkerhet bakom en dörr. Jag sprang och hann med några meters marginal fram till stugan innan 80 kilos bestarna ilsket kom emot oss. Efter hundarna kom två barn springandes med varsina käppar. Dom knackade på dörren och jag kom ut (mina hundar fick så klart vara kvar i stugan). Svårt att kommunicera utan samma språk. Så gott jag kunde förklarade jag situationen och att jag skulle behöva fylla på vatten och fortsätta efter det. Jag såg tydligt att någon bosatt sig i stugan så där kunde jag inte stanna. Flickan som var 12-13 år gick med mig till vattnet några hundra meter därifrån och vaktade för hundarna. När vi kommer tillbaka till stugan förklarar hon för mig att jag inte kan gå vidare att hundarna inte skulle tillåta det. Hon och hennes lille bror fattade tag i varsina käppar och sa att dom ska föra mig och mina hundar till deras stuga. Runt oss gläfste ett 20tal hundar ilsket. 5 utav dom såg ut att vara redo att slita oss i stycken. Barnen slog och skrek åt hundarna. Efter vad som kändes som en halv evighet var vi i säkerhet bakom staketet vid deras stuga och jag kunde andas ut. Tjejen förklarar att hon och jag ska sova därinne i förrummet till mjölkkammaren så ska hon hjälpa mig vidare imorgon. Vega och Bounty installerade sig i ena sängen, Tolstoj kopplade jag vid ett sängben. Efter ett tag kom tre män till stugan. Dom hade mjölkat alla får och nu skulle dom äta middagen som barnen förberett. Jag fattade inte mycket av vad som hände.. sen sa alla godnatt och tjejen Andrea släckte.
