Karpaterna, Dag 59

Karpaterna
Dag 59: Hosszvontato-Jigodeni

31 augusti 2017

Tolstoj låg lös i absiden och Leia lös utanför tältet. Båda två verkar mycket morgonpigga och blev glada när jag klev upp. Morgonen var vacker. Jag följde grusvägen ner till Frumoasa. Som det är ett samhälle ville jag inte att Leia och Tolstoj skulle vara lösa. Vega och Bounty vet jag går fot om man säger till dom att göra det. Tolstoj gick väldigt fint i kopplet. Leia som fått låna seldelen av Vegas klövjeväska förstod inte alls vad jag höll på med och allt verkade väldigt nytt för henne. Av hennes reaktion att döma hade hon aldrig tidigare sett några motorfordon eller cyklar.

Det krävdes många lugnande ord och klappar för att få henne att gå framåt. Vidare följde vi en mindre väg över odlingsmarker. Skönt att det nästan inte var någon trafik där.

Att gå med två hundar är ingen konst. Att gå med fyra är lättare sagt än gjort och allting tog ungefär dubbelt så lång tid.

Framme i Șumuleu Ciuc tog vi en längre paus och jag googlade efter veterinärer för att kunna fixa allt med hundarna. Först där började Leia att slappna av. När vi sen skulle vidare in till Miercurea Ciuc blev hon lite osäker igen då det är så mycket nytt i en stad. Jag hade hittat en veterinär och gick dit direkt. Han hade dock inte tid för oss förrän efter två timmer så vi gick och satte oss undre några träd i en park. Dagen var väldigt varmt, så att gå över odlingsmarkerna var en utmaning.

Leia tyckte det var superläskigt med veterinären. Jag fick bära in henne. Hon blev chipmärkt, vaccinerad, avlusad, fästingbehandlad och avmaskad samt fick ett pass. Tolstoj tyckte inte alls att det var läskigt när samma saker gjordes med honom.

Efter veterinärbesöket gick vi ner till själva centrum för att gå på en djuraffär. Bra mat, selar, halsband och koppel köptes. Skönt att ha ett halsband/koppel per hund! Ut ur staden följde vi en hårt trafikerad väg. Halvvägs längs den slutare Leia att vara rädd för bilar, lastbilar var däremot fortfarande läskiga.

Vi lämnade den stora vägen vid Jigodeni, gick upp för kullen och hittade en bra tältplats i ett litet pass. Alla var vi supertrötta när vi kom fram dit pga den intensiva dagen. Som vädret var fint tänkte jag att Leia och Tolstoj skulle kunna sova vi varsitt träd. Tolstoj började att gråta så jag hämtade honom. Då la han sig genast på sin plats i absiden där han sen sov resten av natten.

Rulla till toppen