Vita bandet dag 3

Vita bandet dag 3
Ruovddášvággejávri-Pältsastugan, 4 km.
Beslutet att stanna igår visade sig vara det rätta. 60 höjdmeter låter inte mycket. Men dom tog minst sagt tid och energi. Jag fick gå dubbla vändor. Först kopplade jag mig framför Peak så att vi tillsammans drog upp hans pulka förbi några ledkryss. Sen kopplade jag lös honom så att han fick vila lite och åkte ner för att hämta min. Den gick så jäkla tungt! Ofta klarade jag inte mer än 10 steg åt gången med högerbenet innan jag var tvungen att hämta andan. Att bara gå för att få med den upp gick inte, istället var jag tvungen att jucka till vid varje steg för att få den med mig.
Men allt var inte pest och pina. Jag blev påmind om varför jag gör detta. Först när jag klev upp på morgonen och världen var täckt av det blåa skenet som enbart finns den här tiden på året och sen när solen kom upp och gjorde den vackra världen ännu vackrare!
Efter att vi efter mycket möda tagit oss till toppen väntade i stort sett bara nedförsbackar hela vägen till Pältsastugan. Men inte heller nedför gick det särskilt lätt. Pulkorna gled dåligt på snön som på många platser inte bar alls. Men fram kom vi! Jag måste däremot erkänna att jag blev väldigt besviken när jag kom fram. Jag hade hoppats på att kunna göra en brasa att värma mig vid och få saker som blivit fuktiga att torka. Men icke! Av någon anledning har man valt att sätta lås och bom på Pältsastugans vedförråd! Gasen var som tur var igång så att jag åtminstone kunde smälta snö till vatten. För att bli på lite bättre humör så gjorde jag stekpannebröd som jag serverade med stora mängder smör. Vega och Bounty äter bra, men jag är lite bekymrad över Peak som äter mindre mot vad jag räknat med.
I stugan bäddade jag ner hundarna under flera yllefiltar och klädde mig själv i dunbyxor samt jacka och kröp ner i sovsäcken för att hålla värmen.
Landskapet här är magiskt vackert! Så även om det är helt galet jobbigt, så är jag väldigt glad över att vara här! Det kommer mest troligt ta mycket, mycket längre tid att nå Abisko mot vad jag först räknat med. Men det får som sagt ta den tid det tar! Idag blev det ett tidigt slut på dagen. Så nu samlar vi krafterna för nya tag imorn.
Rulla till toppen