Vita bandet dag 19
Vietas-Saltoloukta, 16 km
Pigga och utvilade lämnade vi anläggningen vid stora sjöfallet vid 8. Sjöisen här är förenad med livsfara att röra sig på (förutom vid utmarkerade leder) pga att den är så hårt reglerad. Vi var därför tvungna att skida längs bilvägen till Kebnats. Eller skida kunde vi inte göra, så vi gick. Risken att repa skidorna på gruskorn som fanns här och där var för stor. Det är inte många bilar som rör sig längs vägen den här tiden på året. Totalt mötte vi två stycken. Peak drog den lilla pulkan och jag och Vega drog den stor tillsammans. Att traska bilväg är i regel inte det roligaste. Men det går iaf lätt och smidigt att ta sig fram och med musik i öronen blev det ändå rätt så trevligt!
När man skidar över vattnet från Kebnats till Saltoloukta fjällstation är det oerhört viktigt att man följer markeringarna på isen slaviskt. Att vistas utanför den markerade leden är förenat med livsfara. Här tog Peak den stora pulkan och Vega den lilla medan jag fick skida helt utan att dra. Det gick snabbt och smidigt att skida över.
Framme på stationen möttes jag av en trevlig överraskning i form av Emma som är platschef här. Hon och jag är skolkamrater från Hållands folkhögskola (eller Åredalens som den heter idag). Jag och Mette gick in på stationen för att äta vår lunch inne i värmen innan vi skulle vidare. Vi passade på att kolla väderleksprognosen. Den utlovade väldigt hårt väder för morgondagen. Vi bestämde oss därför för att stanna kvar här trots att klockan bara var 11.30.
Hade turen att få basta även fast stationen inte öppnar förrän nästa vecka. Fina människor som jobbar här!
