Vita bandet dag 27
Tsielekjåkkstugan-Mellan Vistekvárátj och Hårsokvárátj, 28 km
I morse ringde klockan 05 igen. Konstigt det där med väckarklockor. Ringer klockan 05 när jag är hemma känner jag mig mer eller mindre död och har det i det närmaste svårt att ta mig, men på ute tur är det inga konstigheter/svårigheter.
Vindskyddet höll sig förvånansvärt varmt i natt. Ruttna ledkryss ger bevisligen bra värme. Ute måste det ha varit runt -30 i natt (när jag kollade efter nån timme i morse var det -24). Vackraste månskenet som gjorde att man kunde se mer eller mindre helt klart. Stod ute ett tag bara för att se alla fjällen. Häftigt hur landskapet ändrar karaktär totalt beroende på väder, klockslag, årstid etc. Magiskt vackert var det iaf. Det var det även i morse.
Vi kom iväg och började skida vid 07. En fin utmaning väntade från start, nämligen Suonergårsså. Efter dom 40 första höjdmetrarna lossnade båda mina korta stighudar pga kylan. Bytte till långa men plockade av dom när det planade ut just innan stigningen kommer igång på riktigt. Jag kopplade fast mig i Peaks pulka och i Vegas sele. Peak kopplade jag för att det kom en renflock farandes från ena bergssidan för att korsa vår väg för att sen springa upp för nästa bergssida. Jag tror inte att peak skulle springa efter renarna, men känns bättre att ta det säkra före det osäkra. Men båda hundarnas hjälp gick det skitbra att ta sig fram på platten!
Upp för själva passet var det bara ett att göra. Plocka av skidorna och gå till fots. Hår fick Vega springa lös igen. Det var för brant för mig att gå upp där med skidor. I passet gömde sig solen från oss, men så snart vi tagit oss upp kom belöning genast i form av vacker utsikt samt sol.
Vägen ner till Parka var lite lurig så det var till att ta det lugnt. Partier med bara is växlades med partiet där snön inte bar. Men ju närmre vi kom Parka desto bättre blev föret då alla stenhårda cementpartier samt dom med is försvann. Kvar blev endast snön som bar halvbra och var extremt härlig att skida utför i!
Efter Parka gick det lite upp, men allra mest ner. Vägen mellan Jiervajávrátj och Sáddermjávrre var lite som en bergochdalbana då den var rätt så kuperad. Men härlig att åka i. Vi stannar och lunchar i solen på Sáddermjávrre. Här byter jag sedan med hundarna. Peak fick nu dra den stora pulkan och Vega den lilla. Vega såg så oerhört lycklig ut över att få arbeta igen.
Ner till Västerfjäll gick det mestadels nedför. Skönt att få åka utan pulka ett tag. Temperaturen höll sig låg hela dagen. Vilken dag sen! Helt blå himmel och krispig luft, kan det bli bättre?! Funderar på om det här var den sista kalla dagen för den här turen. Om ett par dagar säger prognosen att det ska bli alldeles för många plusgrader.
Vi stannade en snabbis vid kyrkan i Västerfjäll innan vi skidade ut på isen. Här blev det ännu kallare. Jag behövde fortfarande inte dra så jag fick ta på mig dunjackan för att hålla värmen. Större delen har dagar har jag behövt skida omkring med en hopvirad buff som jag hade över näsan. Skönt för näsa och kinder att slippa den värsta kylan en stund.
Enligt kartan ska det finnas ruskmarkeringar hela vägen på Tjeggelvas. I verkligheten finns det ruskmarkeringar hela vägen till Örnvik med inte längs det sidospår vi skulle ansluta till efter 5 km. Som tur var fanns ett gammalt skoterspår att följa. Skulle vi inte ha haft det skulle det ha varit väldigt jobbigt då snön på isen inte bar. Efter sjön går vi upp ca 100 höjdmeter innan vi slår läger. Peak fick dra den lilla pulkan den sträckan medan jag och Vega drog den stora tillsammans.
Min utetermometer visade då på -26. Kan eventuellt komma att bli en kall natt i tältet. Tur att jag har varma kläder med till både mig och hundarna. Alla tre såg så nöjda ut när tältet var på plats och dom kunde gå in och lägga sig på fällarna.
Att slå upp tältet var en utmaning för sig då snön inte bär överhuvudtaget här. Utan skidor försvinner hela benen i snön. Och att slå upp tältet med skidorna på är som sagt en utmaning. Hade jag haft skidor med stålkant hade det aldrig ha gått. Då skulle man skära sönder tältduken. Men nu gick det bra.
