Vita bandet dag 41
Stora Blåsjön-Vågen (Gäddede), 38 km
Det var en riktigt kall morgon. Minus 24 grader när vi startade. Mina luftrör är inte helt återställda sen starten och blir irriterade varje gång det är kallare än minus 20 vilket resulterar i störande hosta.
Vi startade dagen med att skida över själva Stor-Blåsjön. En riktig mjukstart kändes skön för kroppen som börjat vara lite trött. ca 6 km helt platt fick kroppen att vakna så smått. Efter sjön väntade ca 160 meters stigning som kändes förvånansvärt bra! Vega och Peak kämpade på som små gaseller! Härifrån var leden även nypistad. Kändes lyxigt att få skida på orörd Manchester.
Dagen blev allt gråare. Uppe på Floarna började det snöa lite smått. Ett snöfall som sen höll i sig resten av dagen.
Vi skidar ut till vägen som går mellan Stora Blåsjön och Gäddede. Den korsar vi och tar leden upp mot Brattlidfjället. En stigning på lite drygt 100 höjdmetrar. Den kändes rätt så bra. Kroppen hade nu börjat vaknat eller åtminstone accepterat att den skulle arbeta idag.
På väg net mot Lill-Jorm höll det på att gå åt helvete på riktigt. Fy satan så rädd jag blev. Leden är som sagt nypistad. Här gick det bitvis rätt så brant utför och Peak sprang på som han brukade. Men så höll han för mycket åt sidan och där bär det inte lika bra. Hans framben sjönk ner lite i snön och han sprang med full fart och kraft rätt in i en tall. Det blir en sån smäll att bark flyger av trädet. Efter honom in i trädet kommer pulkan innan han tillsammans med pulkan slungas åt siden. Det var helt fruktansvärt att bevittna. För några sekunder trodde jag att han dog. Men som tur var gick det bra! Det gick väldigt bra tom. Inte en skråna hade han på kroppen. Det enda som var var att han var lite tagen av det som hänt, men kom sig snabbt tillbaka. När jag fick honom lös från pulkan gick han och satte sig hos sin älskade Vega och fick liksom styrkan tillbaka av det. Hans drag knäcktes totalt. Jag bytte drag och sen behövde han inte dra mer för resten av dagen. Ville inte att han skulle anstränga sig i onödan. Han blev sig själv så snabbt igen att jag kände att han inte behövde uppsöka veterinär.
Vi tog oss till Gunnar och Kersti i Vågen och blev ännu mer bortskämda med mat och trevligt sällskap. Jag följde med till Stora Blåsjön för att handla. Köpte lite gott till hundarna och lite till mig själv. Butiksföreståndarinnan kom fram till mig och frågade om det var jag som var ute på långtur. När jag sa ja, gick hon och hämtade två semlor som hon bjöd på. Tänk så lyckligt lottad jag är som får möta så många vänliga och givmilda personer.
Till middag blev jag bjuden på min absoluta favoriträtt pannkaka med vispgrädde och sylt. Lyx!
Världen fortsatte att visa sig från sin allra godaste sida och ”dragproblemet” löste sig på ett smidigt sätt tack vare snälla och hjälpsamma människor. Imorgon kväll kommer jag att få ett nytt drag/skakel till Gäddede tack vare min ena systers före detta svärfars systers väns arbetskamrat!
