Vita bandet dag 47
Jänsmässholmen- Olden, 22 km
Yvonne och Thomas på Jänsmässholmens Fjällhotell vet verkligen vad en fjällfarare önskar sig och sätter inte bara guldkant på ens band utan förgyller det helt och hållet. Yvonne hade frukosten klar åt mig redan kl. 6.30 i morse för att jag skulle kunna komma iväg i tid och för en frukost sen. Vi åt frukost tillsammans och hade ett mycket trevligt samtal. Är nästan så att jag planerar för ett femte band i tanken bara för att få komma förbi här igen. Eller jag tänker egentligen att jag skulle vilja ta med mina bästa vänner hit för en härlig weekend.
Full av energi både bildligt och bokstavligt var jag sen redo att möta dagen. Men jag hann egentligen inte mer än komma utanför dörren förrän jag tänkte att, nej, jag vänder och går in igen. Det hade kommit en massa snö under natten och snön fortsatte att falla och i tillägg blåste det. Men det var inte det värsta. Det värsta var att pulkorna sög fast i snön och var skittunga att rubba. Jag och Vega tog därför den stora pulkan tillsammans och Peak drog den lilla.
Bara dom korta kilometrarna till skoterparkeringen där vi skulle ta vinterleden mot Olden tog lång tid. Två kilometer längs en bilväg tog 1 timme(!). Det enbart pga snö som sög fast pulkorna. Här någonstans insåg jag att min plan att komma till Bottnen idag bara var att släppa istället kände jag att jag skulle vara glad om jag ens nådde fram till Olden.
I skogen låg det tre decimeter nysnö på stora delar av leden. Inte ens i nedförsbackarna kunde man bara glida. Det var så sjukt kämpigt både uppför, nerför och på platten. Inte en meter fick vi gratis idag.
Som trögast tog en kilometer oss en timme att skida. Jag går in i ett helt annat mode när det blir så och måste erkänna att modet ibland tryter under dessa förhållanden. Plockade därför fram snacks att ha nära för att hjälpa motivation och humör uppe.
Något som livade upp idag var alla skogsfåglar. Hade närkontakt med en stor Orre som hade blivit översnöad på leden. Jag blev så jäkla rädd när det plötsligt flög upp bara tre meter framför mig!
Bounty är rolig, idag när vi i det närmaste har haft skitväder hela dagen bestämde hon sig för att gå hela vägen själv.
Vid Hållbodarna vek jag av från skoterleden för att följa skogsbilvägar ner till Rännögsjön. Det är i huvudsak nerför. Men det kändes aldrig som nedför iom att det gick så tungt. Vid Rännögsjön anslöt vi till skoterled igen. Ingen skoter hade kört där heller, men det hade jag iofs inte heller räknat med.
Småmaniskt räknade jag alla mina steg med högerfoten. Hjärnan kan bara tänka på en sak åt gången så försökte lura mig själv till att inte tänka på hur tungt det var. 1,2,3….100 och sen börja om igen. Lättnaden när jag kom fram till bilvägen vid Vike var enorm. Den var så fin att skida på. Täckt med snö och inget grus. Äntligen gick det lite lätt för en stund. Så väl framme vid Oldens byastuga och Stig var humöret på topp igen. Alltid lika trevligt att träffa Stig och få lyssna till alla hans berättelser! Hoppas att han nån gång kommer att skriva en bok om alla bandare som passerat! På vandrarhemmet blev jag och hundarna riktigt bortskämda och Stig ordnade sängplats till oss trots att vandrarhemmet var fullt. Ett par polacker, Konrad och Karol bodde där nu medan dom jobbar med att serva vindkraftverket. Dom bjöd mig på massa mat och även hundarna. Hade en väldigt trevlig kväll tillsammans med dom.
