Vita bandet dag 50

Skalstugan-Visjövalen (Storlien), 43 km

Medan jag satt och åt av den drömmiga frukosten på Skalstugan fick jag den bästa tänkbara överraskningen, Maren dök upp! Fina, fantastiska Maren som jag lärde känna under mitt folkhögskoleår uppe i Loften 2010-2011. Tillsammans skidade vi sen iväg mot Storlien.

Väderprognosen lovade en solig dag. Verkligheten gav en molnig dag, men den var helt vindstilla och temperaturen låg runt nollan. Var lite orolig en stund att det skulle klabba under skidorna, men som tur var gjorde det bara det en kort stund.

Vid Storflon mötte vi Caroline som skidar Vita bandet från söder till norr. Vi möttes även längs vita bandet 2015. Ett för mig väldigt glatt återseende! Tillsammans satt vi och åt lunch och pratade turminnen. Lunchen bjöd Maren på, och för en lunch! Först tacos med färsk(!) sallad och sen pannkakor med fruktsallad och Nugatti! Jag blev så glad över denna överraskning att jag började att smågråta. Tänk så lyckligt lottad jag är som har så fina människor i min närhet!

Vi vinkade av Caroline och fortsatte en stund till i ömsom snöfall och ömsom uppehåll. På min fjällkarta stämmer inte dragningen vid Holmsjön. Men så är det på flera platser, att leden dragits om av en eller annan anledning. Maren följde med upp till Hållsjörun. Där vinkade vi av varandra. Jag hoppas innerligt att jag snart får träffa Maren igen!

Min kropp har börjat att kännas trött. Det trots 9 timmars sömn i natt. Men fortsättningen till familjens stuga i Visjövalen gick bra. Att möta upp pappa och Asta igen var så mysigt! På kvällen lagade vi mat och hade det trevligt tillsammans med Olle som kom förbi och hälsade på. Som sagt, jag har verkligen tur som har så många fina människor i min närhet!