Vita bandet dag 59
Svalåtjärn-Rogenstugan, 54 km
Det började att snöa lite under gårdagskvällen. Men det upphörde efter nån timme och ersattes med vind. Jag och hundarna sov gott, men det är alltid lite svårare att ta sig ut från sovsäcken när det är småruggigt väder ute. Men en stor fördel är att vinden har vänt och att vi nu kommer att ha den i ryggen!
Medan jag åt min frukost hörde jag en motor och tittade ut. En pistmaskin kom körandes, så jag fick starta skiddagen på helt nydragen Manchester. Lyx!
Snön yrde, drev och dansade i solen. Det är vackert att titta på!
Bounty ville inte titta ut från pulkan, utan låg där och tryckte för att slippa vinden. Inte förrän vi kom fram till Andersborg tittade hon fram. Jag hade turen att bli inbjuden dit på en kopp te trots att dom inte öppnar för dagen än! Hundarna fick följa med in och var glada över det. Skönt att komma in från vinden en stund!
Medan vi satt och fikade så mojnade vinden lite så det var i det närmaste stilla när vi skidade vidare. Men det var bara för en kort stund. Det var bara medan vinden vände och snart var den tillbaka i full kraft men från väster istället för norr. Då vinden enligt prognos skulle vara rätt så hård hela dagen bestämde jag mig för att ändra min rutt. Tanken var att jag från Tänndalen skulle skida till Skedbro, men då medelvinden var uppe i ca 15 m/s så ändrade jag mina planer helt för att undvika att vara uppe på kalfjället. Från Andersborg skidade jag istället till Malmbäckstugan och vidare mot Tännäs. När det blåste som mest såg jag bara fram till nästa ledkryss pga snödrevet. Som tur var hade jag vinden i ryggen!
Vi skidade på till Hållan där jag förvirrade mig bland husen och tappade leden. Det kommer nog att vara några stugägare som undrar vad som gått över deras tomter.. men vi tog oss ner till vägen och kunde återansluta till leden på andra sidan. Här var det mycket mindre vind. Väldigt skönt!
Vid Långflon ropade en man på mig och sa att jag borde lämna skoterleden och skida längs skidspåret istället. Hade ingen aning om att det fanns ett som går hela vägen till Tännäs så blev glad och tacksam över att han tog sig tid att berätta. Han sa att det är livsfarligt att vara längs skoterleden då många kör som galningar.
Jag stannade och lunchade i vindskyddet Klyftmyrarna. Mysigt vindskydd! Där mötte jag ett sällskap som bjöd på massa choklad. Lycka!
Vid Bergvallen lämnade jag skidspåret och följde skoterleden istället. Nog var det livsfarligt att skida där alltid. Men det var inte pga skotrarna utan pga Peak som fällde mig i en nedförsbacke så att jag slog bakhuvudet i det hårda underlaget.
Min tanke var att ta mig till Käringsjövallen och bo i stuga där i natt. Men när jag ringde dit visade det sig att dom inte var hemma så att det inte gick. Fortsatte därför vidare till Rogenstugan då prognosen lovade riktigt hård vind till natten. Sista kilometern var vinden rätt så hård, sen ökade den bara på under hela kvällen. Det var därför extra skönt att vara inomhus. Delade hundrummet med två kvinnor och deras tre hundar. Fungerade bra, men på kvällen dök det upp två aspackade skoteråkare som inte hittade hem. Dom var så berusade att dom knappt kunde gå. Som tur var för oss placerade stugvärden dom i rummet bredvid.
