Havspaddlarnas blå band, dag 13

Ålabodarna-Lomma, 40 km

Redan vid 6 satt jag i kajaken för att börja paddla. Vattnet låg då helt stilla och solen hade inte helt letat sig upp. Var väldigt fint att få möta solen från vattnet. Det var däremot lite mindre fint att möta vinden som kom strax efter solen gjorde entré..

Vinden jag vart ostlig och sydostlig hela dagen. Har med andra ord haft mer eller mindre motvind hela dagen. Första biten gick ändå rätt så bra. Alltså hela vägen fram till Landskrona där jag paddlade in i hamnen. Så snart jag kom ut vid V Varvskajen mötte jag vinden. Vinden gav inte stora vågor, utan dom höll sig låga, men kraftfulla. Ofta när dom slog i kajaken så trycktes vattnet från den över själva kajaken. Jag tänkte att det är dumt att vara för långt från land som mina chanser är rätt så dåliga om jag ramlar i. Paddlade därför mot Koön innan jag vek av söderut mot Barsebäckshamn. Paddlade in i hamnen och åt lunch. När jag satt på bryggan intill kajaken så kom en mink och sprang över mina fötter. Första gången jag sett en mink på riktigt. Supersöt! Hann tyvärr bara få en bild på den bakifrån när den sprang iväg från mig och in under bryggorna.

Lämnade Barsebäck och tog sikte på Löddesborg. Här gick det så jäkla tungt och det gjorde det sen resten av dagen. Bara tyngre och tyngre. 7-8 m/s låter inte så mycket. Men det känns desto mer! Sista biten till Lomma kändes oändligt lång. Jag såg fyren vid hamnen men upplevde det som att jag aldrig kom närmre. Men rätt vad det var så kom jag fram! Lomma hamn i mitt hjärta! Mötte helt fantastiska människor här som gav mig all hjälp man kan önska och mer därtill. I seglarklubbens klubbhus fick jag låsa in kajaken under natten. Dom hjälpte mig med en kärra så att jag inte skulle behöva bära den. Sen blev jag fylld med så mycket positiv energi att tröttheten från paddlingen försvann! Tack Lomma hamn <3

Sen kom Sandra, så åkte vi hem till henne och hade en supermysig kväll! Jag är så glad för att vara i Skåne och få träffa Sandra.