Havspaddlarnas blå band, dag 25

Torhamn-Bergkvara, 47 km

Vaknade av en össkur vid två tiden. Som skönt var hade den slutat lagom till jag klev upp. Fick en väldigt trevlig start på dagen tillsammans med Lena som driver kaféet Måsen som ligger i hamnen.

Paddlade ut mot Torhamns udde. Hör gäller det att hålla ut. Det är lätt att gå på grund och med det ljus som var och den sjön som var, var det helt omöjligt att se var stenar lurade. Vågorna var stundtals kämpiga och det blev än värre efter att jag rundat udden och skulle börja gå norrut. Vinden var nordlig. Det var tungt att paddla mot den och vågorna den bildade. När jag såg hamnen i Sandhamn tänkte jag att det bara är att paddla dit för bryta för dagen. Det går inte. Det är för tungt och vågorna gör det för riskabelt. Hann bara komma i närheten av hamnen så ändrades förutsättningarna som med ett trollslag. Vinden lugnade sig och vågorna lade sig. Jag kom hela vägen till Kristanopel innan jag stannade för att äta. Just innan jag kom fram öppnade sig hela himlen för en störtskur. Jag var redan innan den genomblöt efter allt vatten som letat sig in genom muddarna och sen fortsatt ner längs mage och rygg efter att ärmarna på underställströjan blivit mättad med vatten. Strax innan jag kom fram till Kristianopel så körde jag även fast mellan Rönneskär och Majö. Där fanns inte det vatten som syntes på sjökortet. Mest lera. Men det såg jag inte förrän jag fastnade i det och fick vända och runa allt istället.

Kaféet i Kristianopel var öppet. Försökte torka mina kläder medan jag lunchade där. Gick sådär. Men jag slapp sitta ute i ösregnet iaf.

Har fått börja se sälar igen efter flera dagar med uppehåll. Det gladde mig. Runt Torhamn är det stora mängder häger och med det massa ångestladdade läten. Fick även se turens första örn. Trodde först att det var en sten som stod på en annan sten i strandkanten. Mäktiga djur.

Fick gå på Långaskärs utsida då det var för lite vatten längre mot land. Nu hade havet lagt sig helt. Ett svagt gungade var allt som var kvar. Paddlade på till Bergkvara. Medan jag satte upp tältet kunde jag höra åskan mullra på avstånd. En syrisk familj grillade i kåtan som står här. Blev bjuden på mat, men fick tacka nej då allt innehöll kött eller kyckling. Men vi hade ett långt och givande samtal.