Cykel mot svarta havet dag 81
Kralevo Brdo-Novi Banovci, 50 km
Ett inlägg om tur i oturen och kopiösa mängder turlycka/kärlek!
Fick lite av en mardrömsstart på dagen. Kliver ut från tältet och upptäcker två fel på kärran. 1. Punktering på ena sidan och 2. Hjulaxel som gått av på andra sidan. Hade ca 2 km upp till Cortanovci och det var verkligen uppför. Lagar punkteringen och fixar hjulaxeln provisoriskt. Får gå i omgångar upp då det var för brant för att kunna få med hela lasset. Så först cykeln och sen kärran. I dom brantaste backarna får jag krypa för att ta mig upp.
Jag hade tur som tog mig fram. För väl i byn rasade hjulaxeln. Jag stannar en bil för att fråga var närmsta cykelmekaniker finns. Paret som stannade kunde ingen engelska. Mannen såg vad som var fel och pratar med sin fru. Hon börjar att ringa människor och ropar ibland till sin man. En en annan man som bor i byn är på väg ut från den med en skottkärra. Han stannar och frågar mannen något. Några minuter senare är han tillbaka med ett stort leende och ett hjul i sin hand! Tyvärr var det inte rätt storlek. Men tänk vilken välvilja till att hjälp en främling.
Mannen som stannade bilen vinkar åt mig att följa med. Paret bor i byn och vi går och lämnar sakerna hos ett par som han känner. Han hjälper mig att skruva loss hjulet och vinkar åt mig att följa med till bilen. Han skjutsar mig till en cykelmekaniker i Sremski Karlovci som byter hjulaxeln åt mig. Mekanikern pratade perfekt engelska och konstaterade att han aldrig tidigare sett en hjulaxel som gått av på två ställen. Jag får skjuts tillbaka och hjälp att sätta fast hjulet på nytt. Jag frågar om jag får betala som tack för skjuts och hjälp. Han skrattar och säger att han är från Serbien och tar alltså inte emot mina pengar.
Jag cyklar iväg och stannar efter bara några kilometer för att handla mat i Beska. När jag står i kassan ser jag en man som gör något med min cykel. När jag betalat och kommer ut ser jag att han pumpar ena däcket på kärran. Han konstaterar att jag har punktering. Inte heller denna man kan någon engelska. Men visst är det häftigt att man kan kommunicera utan ord? Han hjälper mig att laga punkteringen. Jag frågar om jag får betala för besväret och håller fram pengar. Han skrattar och säger att han är kroat och vill inte ha några pengar. Medan han står och hjälper mig kommer två unga pojkar förbi, nyfikna på vad som händer. Dessa pojkar kan några ord engelska och gör sitt bästa för att hålla igång en konversation och ställa frågor.
Det slutar med att dom cyklar med mig ett par kilometer för att dom ville försäkra sig om att jag och Bounty inte skulle bli attackerade av några gatuhundar på vår väg ut från samhället. Så gulligt av dom! När dom ansåg att jag var i säkerhet vände dom och sa hejdå och cyklade tillbaka. Mitt hjärta svämmar över av tacksamhet till alla fina människor som jag möter längs min väg ❤️ tänk att precis alla problem som uppstår löser sig tack vare hjälpsamma människor!
Jag och Bounty tog oss inte dit jag hade tänkt idag på pga dessa små missöden. Men vad gör väl det egentligen? Ingenting! Vädret har förresten varit helt underbart med sol och 13 grader varmt! Enda problemet är att vi hamnade i ett tätt befolkat område där husen avlöste varandra. Det blev omöjligt att hitta en tältplats som jag skulle kunna känna mig trygg på. Fick istället ta in på ett hotell. Jag frågade en man som jag mötte om han visste om något. Det visade sig att hans kompis ägde ett hotell. Hotellägaren skickade sin fru att möta upp mig. Sen visade hon mig vägen dit med sin bil.
