Vita bandet 2020, dag 17
Ljusliden-Rönnbäcken, 46 km
Lycka kan visa sig på många olika sätt. Ett av dom är stunden då man inser att snön stelnat under natten och är stenhård att åka på! Drömstart på dagen med andra ord! Att skida med sällskap är även det väldigt fint. Så extremt bra start på dagen!
Jag, Mette, Bounty och Peak skidade tillsammans från Ljusliden, in i Ransarviken och sen leden till Gielas. Det var svårt att tro att föret var så extremt dåligt igår när det gled så jäkla bra på sjön idag!
När vi nådde parkeringen var det dags att vinka av Mette efter att vi fikat tillsammans. Både Bounty och Peak hoppade in i Mettes bil och lade sig på varsitt framsäte. Båda är extremt bra på att vila när dom får chansen!
Föret blev gradvis sämre under förmiddagen. Jag kopplade därför på mig framför Peak så att vi kunde dra pulkan tillsammans. Min tanke var att vi skulle gå oledat från Guortabäcken, över stora och lilla Guorta för att sen skida över Virisen. Men att gå utanför några skoterleder var bara att glömma. Det bar inte alls. Så istället fick vi gå en lång omväg för att komma till samma punkt. Alltså själva byn Virisen.
Hela morgonen och förmiddagen var grå. Men på eftermiddagen tittade solen fram och värmde gott. Tror att Bounty är den som älskar solen mest av oss alla. Vid den lilla fjällgården i Virisen vek alla skoterspår av från den ruskade leden och att gå utan spår var omöjligt. Så följde spåren upp till gården. Mötte paret som bor där och frågade hur jag kunde återansluta till skoterleden. Men dom rekommenderade mig att följa bilvägen ner till Rönnbäcken istället och sen hoppa på leden där. Till en början var det perfekt före på vägen. Hårt och lite isigt. Det gick därför fort att ta sig framåt. Sån kontrast mot tidigare under dagen. Men dom bara partierna blev allt fler och större när vi kom ner på lägre höjd. Det gjorde att jag fick ta av mig skidorna och gå istället och hjälpa till med pulkan. Korsade själva Rönnbäcken och letade oss sedan ner på sjön. Hittade några gamla skoterspår att följa som tog oss till själva skoterleden. Följde den ett kort stycke innan vi stannade för att slå läger.
Skönt att sitta i tältet och ha det öppet mot solen som värmer skönt!
