Fjällfararnas vita band, dag 16: Ankarede-Raukasjö, 25 km

När jag klev upp i morse kunde jag konstatera att vädret inte alls var som prognosen utlovat. Det snöade ganska mycket. Prognosen hade sagt lite snöfall på eftermiddagen. Nu vräkte det ner. Jag matade hundarna, fick skrapa medar och undersidan av pulkan fria från is för första gången och packade samman och gav mig iväg. Första kilometrarna hade jag fina spår att följa. Men dom försvann snabbt när det blåste upp. Det fanns nån form av botten tack vare spåren. Hundarna gjorde sitt bästa för att följa dom.

När jag kom till första korsningen tyckte jag mig urskilja att fler måste ha kört över Lejaren i vinter än över Tjärnbäcken så jag valde den vägen. När jag nådde sjön var spåren helt borta. Jag tog på mig skidorna och skidade ibland framför släden, ibland bredvid släden eller hundarna och ibland bakom släden. Fungerade rätt så bra även om det gick tungt för oss alla. Vi tog oss över Lejaren och över Värjaren på det sättet.

Efter Värjaren väntade en ganska brant uppförsbacke. Som skönt var hade inte spåren drivit igen i backen. Så där kunde jag springa bakom släden och putta på istället.

Att inte ha spår att följa tröttar ut både huvud och kropp. Även om det fanns spår under alla snö som drivit var det ändå 30-50 cm med snö över ovanpå det. Inte en skoter har jag sett eller hört idag. Hade hoppats på att det skulle vara lite skotrar ute som det är söndag.

Vi kämpade oss på fram till sjön Raukasjö. Det blåste hårt. Men snöandet hade upphört. Men den starka vinden drog med sig massor med snö flera meter upp i luften. Som skönt var fick vi vinden i ryggen över sjön. Annars hade vi nog inte tagit oss framåt. Jag på skidor och hundarna dragandes på pulkan. Bestämde mig för att stanna på Raukasjö fjällgård. Att ge sig upp på kalfjället i denna vind vore korkat. Hundarna var nöjda över att få göra kväll.

Håller tummarna för bättre före imorn!

Scroll to Top