Morgonen var så sagolikt vacker. Så fint att se solen gå upp och leta sig över fjällen och färga världen alldeles gyllene!
Kändes som att både jag och hundarna stornjöt av det. Bounty och Libbie låg kvar och kurade tillsammans medan jag packade samman allt och resten av gänget lekte. Leken känns så viktig. Brukar försöka vara med i dessa kullekar så ofta som möjligt.
En morgonpigg fiskare körde förbi med skoter medan jag packade. Kändes bra. Beviset för att här kommer det att finnas spår! Fick ett nästintill perfekt spår att följa. Betydligt många flera än denna skoteråkande fiskare måste ha kört denna sträcka senaste dagarna. Så vi swishade fram över fjället mot Adolfström och kunde njuta av vackra vyer. Det är lycka som känns i hela kroppen!
Vägen ner till Bäverholmen var rätt så isig så jag fick stå ordentligt på bromsen och det gjorde att hela kroppen vibrerade. Man kände det tom i öronen! Vid Bäverholmen blev jag glatt överraskad över att isen var fri från övervatten. Så vägen till Adolfström gick väldigt bra. Mötte många skotrar. Detta måste vara nån form av skotermekka.
Från Adolfström körde vi till Pieljekaisestugan. Fram till nationalparksgränsen hade vi nysladdad led. Genom parken hade vi turen att ha ett hårt packat spår att följa! Det är litet av en äventyrsbaneväg att köra genom parken, det är kuperat och svänger både mycket och ofta. Hundarna kämpade på bättre än någonsin upp för backarna. Imponerad över deras prestation. Stannade till vid stugan och åt lunch. Här finns en kallkälla. Hade även en hundmatsdepå som väntade här tack vare Tom. Tusen tack!
Odd har fortfarande diarré. Han får canikur mot det och sen ser jag till att han dricker så mycket som möjligt. Så överallt där det finns öppet vatten stannar jag och fyller en skål och erbjuder honom och resten av gänget att dricka.
Från stugan fortsatte det uppåt. Hundarna tyckte nog att vi borde ha stannat vid stugan. Så det tog en stund innan entusiasmen hos grabbarna kom tillbaka när vi började köra. Tjejerna var däremot pepp från start. Jag fick springa framför spannet och heja på. Då tyckte grabbarna att det var roligare. Ute från skogen så var även grabbarna pepp igen. Det gick superbra upp till högsta punkten och sen ner till Jäkkvik. Fick stå ordentligt på bromsen även ned hit.
Körde till affären. Skulle handla mat. Insåg att jag framför allt kom ut med godis och annat snacks.. köpte även belöningar till hundarna. Åkte sedan till kyrkans fjällgård. Tog en längre paus där. Här hade jag ännu en hundmatsdepå. Hundarna fick mat, vatten och vila innan vi körde vidare över Sveriges djupaste sjö, Hornavan. Även Hornavan var fri från övervatten nu. Härligt!
Körde upp över Riebnestjavelk. Trötta ben sprang uppför. Mina tröttare än hundarnas vad det verkade som. Sen gick det utför till sjön Riebnes. Korsade den till Vuonatjviken. Slog läger på samma plats som förra året när vi var ute. Tacksam för snöskorna. Dom underlättar verkligen. Bär fortfarande inte utanför lederna. Det började snöa ganska rejält.
Peak, Odd, Zeb och Libbie ligger inne i tältet och Dolly i absiden. Dom är så duktiga!