Cesta Hrdinov SNP+Karpaterna
Dag 24: Svidnik-Kycera
27 juli 2017
Jag försökte mig på en sovmorgon i morse men jag vaknade ändå vid 4 utan att kunna somna om. Låg dock kvar till 6 innan jag klev upp och packade samman allt för att börja gå. Ryggsäcken kändes tung pga all hundmat jag köpte igår. Men det var lagom temperatur och jag kände mig väldigt pepp. Vi vandrade oss ut från stan genom park Druzby där minnesmonument från andra världskriget stod utplacerade. Det är något vi passerat många gånger under dagen gamla pansarvagnar etc. Vandringen flöt liksom bara på fram till Nizna Jedlova. Där fick jag problem med att hitta stigen en stund då den gick över en stor åker med högt gräs och säd och inga vägvisare. Vi hittade dock rätt, tog bara lite längre tid.
Allt mörkare moln började dra in och hotad om regn. Men det stannade vid att vara tomma hot. Från Kapisova gick leden länge längs asfalt. Bounty ledsnade efter några kilometer på det och ville sitta på mina axlar istället. Som tur var passerade vägen flera vattendrag som man kunde svalka sig i då det började bli varmt. Efter en enligt mina fötter för lång vandring på asfalt kom vi fram till Vysna Pisana razceste. Där satte jag mig på en gräsplätt för att äta lunch och låta hundarna vila. Slängde ut tältet så att det skulle få en chans att torka. När jag suttit där en stund kom tre romska killar i kanske 15årsålder. Dom kunde ingen engelska. Men vi pratade ändå i långt över en timme. Till en början var dom väldigt rädd för hundarna men snart ville dom bara gosa med dom och ge dom mat. Mötet med dessa killar kommer jag att bära med mig länge. Det var tre killar som verkligen satt avtryck på mig.
När regnet började droppa så kändes det som att det var dags att röra på sig igen. Sista kilometerna av Cesta Hrdinov SNP. Regnet slutade tvärt vilket var skönt men leriga stigar bestod.
Leden lämnar skogen vid Pod Zvezlom. Ett stort friluftsmuseum från andra världskriget kan det närmast liknas vid. Stora krigsmaskiner och flygplan passerade vi på vår väg till Polska gränsen. Vid stolpen som visar var leden slutar/börjar bad jag ett par ta kort på mig och hundarna så började vi prata. Då berättar dom att dom sett oss gå den 6 juli ett stycke från Bratislava. Världen är verkligen liten.
800 kilometer och första delen av vandringen är slut och nästa tar vid. Efter att ha handlat lite mat i en klassisk gränshandelsbutik (storpack, godis och kött….) gick vi vidare men nu helt på gränsen. Vi kommer att följa gränsen hela vägen till Ukraina nu och sen ukrainska gränsen till gränsövergångar vid Ubla. Stigen här var extremt lerig så en vandring som såg enkel ut på kartan men med all lera blev rätt så jobbig.
