Cykel mot svarta havet dag 41
Essen-Dormagen, 67 km
Började dagen på trevligaste tänkbara sätt, med frukost med färskt bröd från det närliggande bageriet tillsammans med Diana. Lagom till att jag packat samma alla mina saker så började det sen att regna. Först ett lätt duggregn. Men redan innan jag hade hoppat på cykeln så hade det ökat i intensitet. Diana skulle iväg och klättra med en vän och gjorde mig sällskap första kilometrarna springandes. Så trevligt med sällskap!
Även om det är VÄLDIGT tätbefolkat här så finns det ett gäng cykelleder som är helt bilfria. Började med en som gick längs en gammal järnväg genom det gamla industriområdet om blivit UNESCO-märkt.
Regnet fortsätta att ösa ner över oss till kl. 14. Då hade allt hunnit bli genomblött. Men kläderna på kroppen, om man inte räknat med strumporna, hann torka under sista timmarna på cykeln.
Det är svårt att veta var en stad slutar och nästa stad tar vid. Så tätbefolkat är det. Och självklart är det därför rätt så trixigt att ta sig fram med hundkajakcykelcirkusen.
I Düsseldorf gällde det att ha tungan rätt i munnen! Så mycket folk och bilar. Vägar som skulle korsas. Det är ett stort problem iom att det sällan är grönt hela vägen på gång utan bara halva sträckan åt gången och ekipaget är för långt för att kunna stanna mellan väghalvorna…
Dagens största utmaning Uppstod dock precis efter Urdenbach. Kärran började då låta konstigt och rulla väldigt dåligt. Kör till sidan av vägen för att känna om det är muttrarna som håller fast hjulet som satt lösa. Det var det inte. Då skruvade jag löst det. Det visade sig att hjulaxeln gått av! En man kom gåendes längs vägen. Jag stannade honom och frågade vad jag kunde göra. Han sa att det finns en cykelverkstad ca en kilometer bort. Sen löste sig allt väldigt smidigt. Christian kom förbi med sin bil och gav skjuts till den första verkstaden. Han kunde tyvärr inte hjälpa mig då han inte hade någon sådan axel hemma, men rekommenderade en annan några kilometer bort. Där fick jag mästerlig hjälp! Även hjullagret hade skadats lite. Men även det ska vara åtgärdat så gott det går, iaf till bruksskick nu!
I mörkret kom jag sen tillbaka till cykel, kajak och all packning som jag hade lämnat vid sidan av vägen medan däcket fixades. Skruvade samman allt och cyklade vidare ner till färjan. På andra sidan av Rhen lurade Google Maps ut mig på en cykelväg som inte alls var en väg så jag hamnade på ”väg” över en leråker. Allt regnade gjorde att det inte gick att ta sig fram. Ramlade i leran och hade sen svårt att ta mig upp, det gick knappt att gå med cykeln. Fötterna gled bara undan. Det var så skönt att sen äntligen komma fram till en plats att kunna campa på! Övertrött, men också nöjd med att allt är fixat igen!
