Cykel mot svarta havet dag 67

Cykel mot svarta havet dag 67

Nån gång under natten slog vädret om. Vinden mojnade och temperaturen steg, så skönt! Idag, liksom igår, så var morgonen grå. Dimman höll i sig hela dagen, men vädret kan annars klassas som bra. Det var så jäkla skönt att få slippa motvind idag! 

Cykelleden gick länge längs en fint asfalterad väg, men det har inte enbart varit hundkajakcykelcirkus-vänligt. Under lite drygt två timmar cyklade jag längs grusväg, som mellan varven blev lerväg och väldigt tung att ta sig fram längs. Lera byggde på däcken så att det kändes som att bromsen var i precis hela tiden. 

Jag fick se något helt otroligt vackert idag, nämligen en uttermamma med unge som kom gåendes! Tyvärr hann jag inte få fram systemkameran i tid och med telefonen blev det bara en suddig bild pga avståndet till dom. Men ett fint minne att spara i minnesbanken! 

Vissa små byar som vi passerat här i Slovakien känns så sorgliga med smutsiga hundar, fallfärdiga hus och bråtiga tomter. 

Staden Komárno som vi cyklade igenom ikväll var inte helt cykelanpassad. Fanns några trottoarer, men ofta slutade dom tvärt med jättehöga kanter. Det hade hunnit mörkna innan jag tagit mig igenom hela staden och vid bron över Váh hade jag tre män som gick precis bakom oss. Där insåg jag två saker. Det första att jag numera kan räknas som mörkrädd och det andra att jag är rädd för främmande människor (speciellt i mörker). Så var jag aldrig innan överfallet. Dessa män ville såklart inte mig något illa, men ändå jag var i det närmaste livrädd och fick kämpa för att hålla emot illamåendet och känslan av att behöva kräkas. Finns massor kvar att arbeta med helt klart även om jag såklart kommit en lång bit sen överfallet. 

Jag och Bounty fricampar i natt igen. Det har hittills inte varit några problem att hitta lämpliga tältplatser.