Fjällfararnas vita band, dag 3: Tevsjön (Ljusnedal)-vindskyddet längs Ljungan efter Ljungdalen, 49 km
Igår kändes det lite som att vi var trappers när vi kom fram till vindskyddet och den känslan befästes ännu lite till i morse när vi vaknade upp i det. Jag började laga frukost på bensinköket och Peter flisade upp veden för att göra en brasa. Genom gluggen i vindskyddets dörr såg man hundarna ligga och vila. Härligt och stämningsfullt.
Efter lite tumult kom vi iväg och hamnade åter på led och det bar av både uppåt och norrut mot Mittådalen. Lång slakmota i vacker terräng. Sista biten swishade på nedåt. Så härligt. En smådryg backe väntade sedan. Tror att både två- och fyrbenta var nöjda över att få lunchpaus efter den. Hundarna kämpar på så jäkla bra!
Vi har kört längs fint preparerade spår hela dagen. Efter mittådalen väntade den nydragna leden över Flatruet. Även här gick det en del uppåt. Högsta punkten blev 975 möh innan det vända och gick ned mot Ljungdalen. Till en början flackt utför men sista kilometrarna brantade det på först till Skärkdalen och sedan till Ljungdalen.
Nån kilometer efter Ljungdalen hittade vi ett trevligt litet vindskydd att sova i. Hundarna åt bra för första gången på turen. Känns som att dom börjar komma in i turlunket.
Just det. Två älgar sprang ut framför oss längs leden idag. Det var fint.
Nu ligger vi i det öppna vindskyddet och temperaturen har börjat falla. Det är helt stjärnklart. Det är något visst med att kunna ligga och blicka ut mot stjärnhimlen. Fyttiracken så lycklig jag känner mig!
