Tjeckien: Dag 4 & 5

Dag 4: tvrz Bouda och Králický Sněžník

Idag har solen kommit åter! Vi startade dagen med en liten
cykeltur ner till tvrz (fort) Bouda. Det är ett av alla bunkers och fort som Tjeckien började bygga upp under 1935-1938. Ett projekt som aldrig blev avslutat, Tjeckien (då Tjeckoslovakien) blev ockuperade av Nazityskland 1939. 

Det var verkligen att cykla ner, vi startade
på lite över 1000 möh och fortet ligger på strax över 700.

Efter 1,5 h guidad tur inne i själva fortet, på tjeckiska, cyklade
vi tillbaka till bilen. Men vi valde en annan väg upp mot ner för att få se
lite mer. Så totalt blev det ca 10 km med cykel. Utsikten var jättevacker och
för att få se mer av den gick vi sen upp i ett utsiktstorn som vi parkerat
bilen vid. Från tornet hade vi en 360 graders utsikt, med flera fjälltoppar
runt hela varvet. Vi såg bla Snezka som vi var uppe på häromdagen. Naturen här är
väldigt växlande, från tornet såg vi allt från fjälltoppar, till platta fält,
skogsområden och älvar. Något det däremot inte finns så mycket av här sjöar. De
sjöar som finns är dessutom mindre än våra svenska. Jag skulle nästan dra mig
så långt som till att säga att de är extremt så, mer som en tjärn än som en
sjö.

Fjällen här är inte runda som de vi har i Jämtland, de är brantare,
men de är inte heller spetsiga som Norges. Trädgränsen här går dessutom mycket
högre upp mot vad den gör i Sverige, ca 1200 möh, i Sverige ligger den på mellan 600-1200 möh.

Vi körde sedan vidare till Dolni Morava. Där parkerade vi bilen,
hakade lös cyklarna och började cykla mot toppen Králický Sněžník. De första 4,5 km dit
cyklade vi längs en mysig skogsväg. Vi rörde oss i ett naturreservat.
Reglerna där var väldigt strikta, förbud mot bla eldning, blomsterplockning,
vandring utanför lederna, ridning och efter de 4,5 km också förbud mot cykling.
Vi parkerade således cyklarna där och fortsatte till fots (det var hursomhelst
för brant för att cykla). Stigen gick brant uppför, på båda våra sidor hade
stora lövträd. Efter en stunds vandring upp kom vi till en liten stuga, känslan
jag fick när jag kom till den och såg den milsvida utsikten var att jag kommit
till ”Lilla huset på prärien” och väntade mig nästan Laura eller någon av de
andra komma utspringande. Vi satt där en stund och kollade på utsikten innan vi
fortsatte vår vandring upp. Vi passerade ytterligare en stuga, den tillhörde
Tjeckiens fjällräddning. När vi kommit ut ur skogen kom vi till en gammal
husgrund, den skulle jag inte tacka nej till att ta över för att slå upp en
stuga. Nedan kommer en bild på utsikten från den platsen. Av någon anledning
fanns där en staty av en elefant. Därifrån var toppen nära. Vi fortsatte och
kom till en källa, Morava. När vi sedan kom till toppen dukade vi upp vår
lunch, satt där och hade en galet vacker utsikt över dels Tjeckien och dels
Polen. Polen är väldigt platt om man jämför med Tjeckien. Denna topp delas
precis som toppen vi var uppe på häromdagen med Polen. Så idag var jag i Polen
för andra gången den här turen 😉

När vi sedan kom åter till bilen så körde vi till Cerna Hora
(svarta berget).

Dag 5: Černá Hora och Holcovice

Černá Hora är ett cykelparadis för den som älskar cykling.
Vi mötte flera entusiaster som satt på allt från landsvägscyklar till
fulldämpade mountainbikes. I skogarna runt omkring den lilla byn finns det
många mil med tillrättalagda cykelspår i olika svårighetsgrader. Vi cyklade ett
15 km långt grönt spår. David på samma cykel som han hade när vi cyklade
tillsammans i sommar och jag på en mountainbike jag fått låna av Davids bror.
Jag har bara testat att cyklat i terrängen en gång tidigare, den gången gick
det inte så bra. Mer än så behöver jag inte skriva om det…. Men det här var
galet roligt! Jag hoppas på att få göra om det här snart! Den relativt smala
stigen gick uppför och nedför, lite rakt och krokigt, över stenar, stubbar och
vatten. På guppig mark, på spänger och relativt slät mark. Den hade med andra
ord alla element man kan önska sig!

Ju längre jag cyklade desto modigare blev jag och desto
roligare blev det! Till en början bromsade jag mycket, men ju längre vi kom på
banan ju mer lät jag cykeln ”rulla fritt”.

När vi cyklat klart hade vi bråttom, vi var bjudna på
bröllop till Davids kompis syster. Vi hade en trevlig kväll med dans (man dansar
inte helt på samma sätt här i Tjeckien som hemma, så det var inte alltid helt
lätt att följa…), lekar, god mat och dricka.