17/8-15 Koltaluokta-Gappohytta, 19 km

Fjällfararnas gröna band: dag 1

Först av allt måste jag skriva om hur vi (jag, Julia, Richard, Vega och Bounty) tog oss upp till startpunkten Treriksröset. Först körde vi upp en hyrbil från Östersund till Karesuando. Där vi sov en natt så körde jag ner bilden till Kiruna dagen efter. Jag lämnade bilen på flygplatsen och skulle sen lifta tillbaka till dom andra uppe i Karesuando. Det började rätt så bra, fick lift redan efter 5 min till Svaapaavraraa. Men så snart jag kommit dit var det bara att vända och försöka få lift tillbaka till Kiruna då jag fick ett telefonsamtal om att jag tappat min plånbok utanför flygplatsen och att den blivit funnen av en taxichaufför som lämnat in den på taxikontoret. Att få lift åt det hållet var lite svårare.. Men 2 timmar senare stannade en bil som körde mig hela vägen till taxifirman och dessutom sa att han skulle till Karesuando senare på dagen och att jag kunde få åka med. Så det gjorde jag. Sen fick vi lift alla 5 till Kilpisjärvi. Morgonen därpå började startade den rätta turen. 

Jag tror att vi alla, (jag, Julia, Richard, Vega och Bounty) var väldigt förväntansfulla när vi satt på båten över från Kilpisjärvi till Koltaluokta. Det var först då det började att kännas som att det var på riktigt. Jag är så glad för att min fina lillasyster Julia bestämde sig för att följa med. Julia som tidigare bara varit på dagsturer. Det är även roligt att Richard kommit hela vägen från Australien för att gå med. Jag och Richard möttes på väg till Santigo de Compostela för nåt år sedan. Richard är nu 73 år gammal. 

Vi klev av båten i Koltaluokta och började med att gå till min startpunkt för gröna bandet, Treriksröset. Sen gick vi till Goldahytta där vi stannade i det vackra vädret för att äta lunch. Vi och ca en miljard mygg stannade där. Sen vandrade vi vidare till dagens slutmål Gappohytta. När jag kommit fram till stugan och slagit upp tälten vände jag och gick hela vägen ned till Indre Skjaerdalen igen för att möta upp Richard. Däremot så gick jag så långt helt i onödan för jag missade honom på vägen ner då han satt sig bakom en sten för att ta sig en lur. Skönt att hitta igen honom igen i alla fall på vägen upp då det började att bli mörkt!