Karpaterna
Dag 54: namnlös plats mitt i skogen 1600 möh-Cabana Fîntînele
26 augusti 2017
Den absolut största fördelen med att tälta i skogen är att det i regel är torrt där. Så skönt att inte ha ett morgonhöstblött tält att packa samman!
Hela vägen ner till Grinţieş fanns markeringar att följa. Eller nästan hela vägen iaf. Jag tappade bort dom vid några tillfällen och hamnade på avkrokar. Leden följde i huvudsak olika mindre skogsvägar och stigar genom skog, hyggen och ängar. Det var i regel vid hyggena det blev lite struligt för mig att hitta. På ett av dessa hyggen, som jag förvisso följde markeringar till men huxflux var både stig och markeringar borta, hade nya granar börjat växa upp. Dessa granar var lite högre än mig och stod tätt, tätt tillsammans. När vi passerar en av dessa murar ser jag i ögonvrån något röra sig. Kollar dit och genom grenarna ser jag en björn. Turens andra. Denna var kanske 10 meter bort. När den började springa bort hörde jag grenar knäckas och björnen flåsa.
Sista biten ner till Grinţieş blev väldigt varm. I stort sett ingen tillgång till skugga och en sol som gassade. I själva byn sätter jag mig på en kombinerad bar/mataffär och beställer läsk. Hundarna får vatten och tar igen sig i skuggan. Jag passar på att fråga servitrisen om hon visste bästa vägen till Stațiunea Durău. Hon pratade nästan ingen engelska, men vad jag förstod det som rekommenderade hon mig att ta bilvägen. Snart var större delen av byn engagerade av mitt vägval då servitrisen tog upp detta med alla som besökte affären/baren. En kille i 14årsåldern kom med sin mamma. Han kunde engelska och blev tilldelad uppdraget översättare. 15 människor började prata i munnen på varandra om vilken väg jag skulle gå. Jag hade sett en stig på kartan som jag tyckte såg bra ut.. det hela slutar med att man beslutar att killen som översatte skulle gå med mig tillsammans med en av barens besökare. Det för att man ville vara helt säker på att jag skulle hitta rätt. Dessa grabbar gick så med mig den branta stigningen upp Culmea Schitului. 500 höjdmeter. När vi nådde vägen kände dom sig trygga med att jag skulle hitta och vände och jag och hundarna gick ner till turistorten Stațiunea Durău. Så gulligt av dom!
Jag får lämna min packning hos fjällräddningen medan jag provianterar. Jäklar vad mycket turister här var. Jag går sedan vidare upp till Cabana Fîntînele. Kände mig som en myra i en myrgång. Folk gick på led den branta vägen upp till fjällstationen. Väl där hyr jag en liten stuga för natten och äter god mat. Vacker utsikt!
