Dag 10: Zaros-vattenkällan 1200 möh Psiloritis, 15 km
Dagens första delmål var klostret Vrontisi. Där skulle jag fylla vatten och dricka så mycket som möjligt var min plan. Det gick hål i botten av min camelback igår så den blev i det närmsta obrukbar. Jag och tusentals getingar samsades om vattnet vid klostret. Jag kämpade för att stå helt stilla medan min behållare fylldes med vatten.
Jag gick sen vidare längs en grusväg. Följde den nån kilometer men kom fram till en återvändsgränd då leden stoppats av staket. Så det fanns bara ett att göra. Vända och ta bilvägen istället. Det var mycket asfaltsgång för att till sist komma fram till Kamares.
I Kamares hände något väldigt roligt. Jag behövde mer mat och vattenflaskor. Ser en bil och går fram till den och frågar om det finns någon mataffär i byn. Mannen visade sig vara brevbärare och sa åt mig att hoppa in i bilen. Jag fick så följa med på hans postrunda genom byn. Postutdelningen ser inte helt ut som hemma. Nej. Här finns inga brevlådor så Manos (brevbäraren) kör fram till varje grind tutar ett par gånger och slängde sen posten genom bilens sidoruta. Jag blev imponerad över hans pricksäkerhet. Breven landade nästan alltid vid dörren.
Jag blev sen avsläppt utanför en byggnad. Hade aldrig gissat på att det var en affär om inte Manos fört mig dit. Ingen skylt, egentligen ingenting som tydde på att det skulle vara en butik just där. Utbudet av varor var begränsat, men där fanns allt jag behövde. Den gamla kvinnan som arbetade i affären tog sen med mig till grannhuset. Där visade det sig att hennes kusin hade frukt- och grönsaksförsäljning. Det hela slutade med en VÄLDIGT tung ryggsäck. För att samla kraft satte jag mig för att vila i byns taverna. Där drack jag färskpressad apelsinjuice gjord av apelsiner från byn.
Sen började vandringen uppåt mot Psiloritis. Till en början var det bökigt. Svårt att veta vart stigen gick och det var som så ofta som en labyrint med alla taggiga växter. Solen gassade så vi tog till en början en kortare paus vid nästan varje träd som vi passerade (träde stod glest på lägre höjd). I takt med att vi arbetade oss uppåt blev stigen allt tydligare och skuggmöjligheterna fler. Träden stod allt tätare. Tog en längre paus vid ett vattenställe på 930 möh och gick sen på till nästa som låg på 1200. Klockan var bara 16 när vi kom dit. Men kroppen sa stopp. Då är det bara till att lyssna på den. Det var även ett väldigt bra campställe! Färskt vatten och platt. Efter en timme fick vi dock sällskap av en stor flock får och getter som vallades ner för berget. Jag passade också på att leta hål på liggunderlaget. Hittade ett nytt. Men verkar ev finnas fler då det envis med att bli platt efter ett tag.. dock tar det längre tid för det att bli helt platt nu mot innan!
