Vita bandet dag 24

Vita bandet dag 24

Svijnne-Pårte, 37 km

Vilken dag. Alltså vilken dag. Den har varit så lång och växlande att det är svårt att tänka att allt som varit idag har hänt just idag.

Våra väckarklockor ringde redan vid 5 och vid 7 stod vi på skidorna. Peak fick ta den lilla pulkan och jag den stora. Jag måste erkänna att jag kände mig lite smånegativt inställd på dagen när pulkorna sög fast i snön. Men det ändrades som tur var snabbt. Redan nere på sjön var föret bättre. Det småsnöade, men det var inget som störde.

Vi kom fram till vinterleden i änden på sjön och här ville snön inte längre bära så bra. Det var som ett minfält, man visste aldrig var det skulle bära och inte. Jobbigast var det för hundarna. Eller för Bounty bar det överallt men för Vega och Peak brast snölagret lite nu och då. Vi tog oss genom en björkskog som inte såg ut att må helt bra och hamnade i vind och snöfall. Vinden fick snöflingorna att göra ont när dom piskade ansiktet. Med goggles gick det bra och Vega fick det bättre också med sina rexspecs på. Skönt för henne att slippa isbildning runt ögonen. Hennes skägg klarade sig däremot inte. Det började branta på uppför och att gå med skidorna på var bara att glömma. Vi gick istället till fots. Så jäkla jobbigt och med det omotiverande grå vädret blev det nästan ännu tyngre. Medan jag gick där i vinden tänkte jag att jag är glad bara vi kommer till Aktse. Men hur jobbigt det än var så tog backen till sist slut. Inte nog med att backen tog slut, när vi nådde andra sidan av den och skulle börja åka utför sprack himlen upp och det slutade att blåsa! Lycka! Sån jäkla lycka. En väldigt härlig nedförsbacke var det dessutom. 5-10 cm lössnö och hårt där under. Galet sköna svängar ner till skogen.  En gammal härlig granskog. Men här var det för smalt för att kunna ploga och väldig brant, så plockade av skidorna och småsprang ner istället. När vi nådde Aktse bestämde vi oss för att fortsätta till Pårte som vädret var så vackert.

Vi fikade nere på Laitaure och kollade in utsikten mot Rapadalen. Vackert! Innan vi skidade över till vindskyddet på andra sidan. Här möttes vi av lössnö. Så jäkla mycket lössnö. Vega hade fått den lilla pulkan på sjön och Peak den stora. Peak körde fast mer eller mindre på en gång och för att hjälpa honom tog jag av mina skidor och sjönk ner till midjan. Jag säger till Mette att vi får vara beredda på att vända och sova i vindskyddet om det inte blir bättre för då skulle vi aldrig hinna fram till Pårte ikväll. Hon höll med. Vi tjurade på ett tag och hör ljudet av skotrar! Vilket Hallelujamoment! Det kom inte bara en skoter utan fyra (!) som var ute och trampade spår till en löpartävling på 23 mil (mellan Jokkmokk och Stora sjöfallet) som tydligen ska vara imorgon. Nu blev det skillnad på jobbighetsgraden vill jag lova. Vi dubblade vår hastighet men med mindre ansträngning och fick nytt mod.

Det gick rätt så mycket uppför innan det vände och bar av utför mot Tjaktjajaure. Jag var inte helt beredd på den synen. Ett hårt reglerat vatten som man det såg ut som man dragit proppen ur. Undrar hur många meter längre vattennivån var? Det såg inte ut som en sjö då det var små och stora kullar lite överallt. Här var det dubbla käpprader som visade var man kunde skida.

På andra sidan sjön tog skoterspåren slut i t det var åter som att befinna sig på ett minfält. Ibland bar det bra. Ibland inte alls. Men vi skidade på. Möttes av dagens tredje positiva överraskning i form av ett hundspann samt en kvinna som skidade med en hund. (Ett tyskt par som var ute och turade). Detta betydde spår! Så härifrån blev det lite lättare igen. Med betoning på lite. För även om det fanns spår så var det långt ifrån alltid det bar. Vega och Peak kämpade på bra och även Bounty imponerade! Igår gick hon nästan hela dagen själv och även idag. Så skönt med mildare väder så att hon kan (läs vill) röra på sig mer. Alla var vi så jäkla glada när vi nådde Pårte precis innan det blev mörkt. En vacker måne som snart är hel hade börjat att lysa på oss. Hela sträckan från Tjaktjajaure till Pårte var väldigt vacker med berg i alla riktningar och sol på det. Underbart.

Hundarna fick extra mycket mat på kvällen. Det blev dom glada för och dom behövde det verkligen efter denna dagen. Så bra kämpat, dom gör mig så stolt! Är så oerhört tacksam för att jag får uppleva allt detta med dessa pälsklingar!