Vita bandet dag 30

Vita bandet dag 30
Pieljekaisestugan-Badasjåkkå, 23 km
Klev upp vår vanliga tid kl. 5. Känns verkligen bra att nyttja dagen till max! Jag började dagen extremt lyxigt med risgrynsgröt. Köpte en grötkorv i Jäckvik. Till den åt jag äppelmos som jag hade torkat innan och nu återställde till mos med hett vatten. Det är lycka på tallrik. Väderprognosen utlovade riktigt dåligt väder, men vi hade tur och på morgonen var det mer bra än dåligt, om än en väldigt grå himmel. Från stugtaket droppade det vatten. Fyra grader varmt. Usch. Det var ett elände att ta sig den korta vägen från stugan till leden. Snön bär inte överhuvudtaget och om man försöker ta sig fram utan skidor sjunker man ner till ljumskarna. Det tog 25 min för oss alla att komma 50 (!) meter och komma igång.
Jag och Vega drog den stora pulkan tillsammans och Peak den lilla. Måste erkänna att jag var lite spänd på hur uppförsbacken en bit efter stugan skulle vara. I nationalparken råder totalt skoterförbud. 2015 när jag skidade förbi fanns inte ens ett gammalt spår. Backen upp är inte så lång. Kanske 60 eller 80 höjdmeter men jäklar vilka svårigheter jag hade då. Det är för brant för mig att gå upp med pulka på skidor så var tvungen att gå till fots. Eller då 2015 kunde jag inte gå till fot pga att snön inte bar så jag kröp hela backen med först min pulka och sen Vegas pulka. Idag såg det annorlunda ut. Igår kväll hörde vi ljudet av skotrar och kollade ut genom fönstret och såg vad som såg ut att vara 3 unga killar som alltså mest troligt inte har rätt att vara. Något jag inte kan uppmuntra egentligen, men ändå var så tacksam för idag. Nu bar det på själva spåren och jag kunde gå upp med pulkan tillsammans med Vega utan större svårigheter! Uppe på högsta punkten bytte jag plats på Vega och Peak. Dom är så jäkla duktiga verkligen. En härlig sträcka ner till Adolfström väntade. Men här kom en del av det dåliga vädret som utlovades. Regn, snö och hårda vindbyar om vartannat växlat med soliga stunder. Äkta aprilväder med andra ord. Februari till trots..
Från Adolfström skidade vi över Iraft. Eller skida är kanske inte rätt ord. Det var till att plaska genom vatten och slush. Så trist. Men ändå fint att se hur duktigt hundarna arbetar förhållandena till trots. Älven var lika illa den så det kändes extra bra att komma in till Therese på Bäverholmens värdshus. Jag beställde en vegetarisk burgare och sen två (!) våfflor på det. Så jäkla gött! Medan vi åt funderade vi på hur vi skulle göra. Stanna kvar? Skida på? Det var en klass 2 varning utfärdad för vädret. Vi bestämde oss för att testa att skida vidare.
Det gick bra att skida till en början. Men där stigningen börjar började det blåsa. Jag kände att det inte är värt att fortsätta upp på kalfjället i det vädret så vi vände och tog avstickaren till vindskyddet Badasjåkkå. Det visade sig vara ett bra beslut då det blåste rejält på kvällen trots att vi befann oss på en skyddad plats.
Vi gick runt platsen och plockade upp alla kvist och grenar vi hittade så att vi kunde elda i stugan. Trots att allt vi hittade var genomblött så blev det till sist en riktigt bra eld som värmde fint i stugan! Det blev en lång härlig eftermiddag och kväll. Till middag lagade jag linsgryta som jag åt med naanbröd som jag stekte på i stekpannan och drack lite vin till det. Har skickat några småflaskor (187 ml) till varje depålåda. Även det känns lyxigt. Att få ett varsitt litet glas vin till maten ibland.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Rulla till toppen