Långfärdspaddling, dag 91
Sundholmen-Kaivokari, 59 km
Blev väckt mitt i natten av ett hällregn. Prognosen hade lovat klart väder för natten så jag hade inte täckt sittbrunnen av förhoppningen att sitsen skulle torka upp tills det var dags att bege sig. Så jag fick springa dit och sätta på skyddet. Jag hann i tid. Den hann aldrig bli särskilt blöt. Lagom tills det var dags att kliva upp så hade regnet upphört och vattnet låg relativt stilla. Så jag fick en lugn och skön start. Jag tog sikte på sjömärket Kejvsalö. Dit är det 10 km och dom gick väldigt fint. Lyssnade på sommarprat och njöt av paddlingen.
Sen började vinden att tillta. Självklart från väst.. Det blev allt tyngre att ta sig fram men det fungerade. Det blåste ca 6-7 m/s rätt mot mig. Men tanken att den vindstyrkan känns lättare att ta sig fram i idag än för 3 månader sen stärkte mig och då gick det genast bättre!
Jag följde farleden mot Fårtaraudden. Hela vägen dit fick jag vinden snett mot mig istället för rätt mot mig. Så hade jag det sen. Vinden ömsom snett mot mig och ömsom rätt mot mig. När jag närmade mig Björholmen började vinden att ta i mer. Nu var medelvinden 10-12 m/s. Började bli riktigt tungt att ta sig fram genom den. Så när jag nådde färjeläget Tirmo-Sundön efter att ha paddlat sista 20 minuterna i ett ösregn bestämde jag mig för att gå iland för ett besök på restaurangen där. Så skönt att få på sig torra kläder och sen sitta varm och torr och äta en vegetarisk burgare. Väntade ut vinden där ett par timmar innan jag fortsatte vidare när vinden lugnat sig till 8 m/s. Fortfarande rätt mot mig. Som P4 Jämtland skulle ringa mig för att höra om turen fick jag gå iland på lilla Siperholmen. Hade jag inte varit i lä där så hade nog ingen hört vad jag sagt.
Vinden avtog sakta men säkert under kvällen. Men gammal sjö låg kvar. Vågorna var stora, men rätt så rundade så det var inga problem. Jag paddlade mer eller mindre rätt västerut till Ängesudden. Några intensiva, men korta regnskurar föll över mig. Men himlen blev allt mörkare och hotade om betydligt mycket mer.
Fick några lugna och skyddade kilometer fram till Varlaxudden. Där började dom stora vågorna att rulla. Men det var nästan vindstilla. Vågorna var stora, men snälla. Men molnen såg allt mer elaka ut och snart hamnade jag i ett äkta hällregn. Det höll i sig i en dryg timme. Men jag måste säga att jag hade tur. Med en kvart kvar till min tänkta tältplats på Kaivokari (som jag blivit tipsad om) upphörde regnet. Jag hann komma iland, packa ut kajaken, få tältet på plats och byta om innan nästa omgång med hällregn började falla. Mysigt att ligga i tältet och lyssna på regnet!
