Cykel mot svarta havet dag 4

Hästhagsberget-Norrköping, 35 km

Jag har tänkt ganska mycket på hur många jobbiga nätter jag ska klara av innan en känsla av att ge upp skulle infinna sig. Märklig frågeställning egentligen. Men jag har iaf satt en gräns. Börjat det inte kännas lättare efter 10 tältnätter så ska jag börja överväga en annan lösning alt åka hem. Hursomhelst. Tältade ju i natt igen och det gick mycket bättre mot sist. Drömde mardrömmar om att jag blev överfallen och vaknade mitt i natten av förhöjd puls. Men tiden det tar att komma till ro igen har minskat. Så det ska jag ändå säga är bra. På morgonen lyckades jag bli ordentligt skrämd. Älgjakten har dragit igång här nere. Så gissa hur rädd jag blev när jag öppnade tältduken för att släppa ut Asta för att kissa och det kom fram en man från ingenstans. Då kom sockerdrickskänslan direkt till läpparna och jag tappade känseln i munnen. Hjärtat rusar och det jag framförallt tänker är att jag måste springa därifrån. Efter en timme talar vi med varandra igen. Då var känslan borta. Så kändes väldigt bra att han kom tillbaka. Jag ser själv att det ser ut som en liten grej. Men småsaker blir stora i mitt huvud. 

Det regnade precis hela natten, men prognosen lovade uppehållsväder från kl. 9 och resten av dagen. Startade därför senare. Det var inget regn när jag packade samman. Men hela himlen öppnade sig när jag suttit på cykeln en timme. Så fick dra på mig och Asta regnkläder. Regnandet höll sen i sig i stort sett resten av dagen. 

Det var väldigt fint att komma fram till Krokek och få följa vattnet därifrån. Riktigt fint! Plus platt och bra att cykla på 😉 

Vi trampade på hem till Annica och Sten-Gunnar i Norrköping. Alltid lika trevligt att träffa dom! En journalist från Folkbladet kom och mötte upp för en intervju om turen. Roligt! 

Skönt att komma in och ta det lugnt tyckte både jag och hundarna. Imorn väntar en vilodag 🙂