Cykel mot svarta havet dag 77

Cykel mot svarta havet dag 77
Bogojevo-Backo Novo Selo, 63 km

Även denna natt var riktigt kall. Så kall att ägaren av campingen tyckte synd om oss och betalade tillbaka dom 10 euro vi betalat för att bo där.

Jag har inte cyklat längs några cykelvägar idag. Men efter dom första kilometrarna efter att jag passerat Karavukovo så hade vi vägarna mer eller mindre helt för oss själva. Sällan har jag sett vägar med så många raksträckor! Känns ofta som att jag cyklar längs spikraka vägar kilometer efter kilometer. kanske att känslan förstärks av att landskapet är helt platt så att man ser långt åt alla håll. Större delen av dagen har gått längs asfalterade vägar av olika skick, dom flesta bra. Men långa sträckor har även gått längs lervägar. Där rullar det så jäkla tungt. Ibland kan jag inte cykla där utan får leda cykeln istället.

Vädret har varit härligt idag. Inte så soligt. Men varmt! Säkert 10 grader eller så. Bounty har älskat det och sprungit massor. Säkert 30 km totalt idag. Hon får göra som hon vill med att springa bredvid cykeln eller åka så länge det inte är för hårt trafikerat.

Jag blir ledsen i hela själen av att se alla dessa hundar som far illa. Idag mötte jag en till med tre valpar. Misstänker att hon halvt och halvt ägs av någon då det var mitt ute i ingenstans på en avfartsväg till den lerväg jag befann mig på. Där låg skräp överallt och mitt bland allt detta låg tiken. Någon hade gett henne bröd och pasta. Alltså inte mat lämpligt för en hund. Men till skillnad från så många andra hundar är det åtminstone någon som ger henne något. Jag stannade och gav henne hundmat och lite hundtuggkex. Hon såg så rädd ut med svansen helt tryckt mellan benen. Önskar att det fanns något jag kunde göra för alla dessa hundar. Att gråta som jag gör av se dom hjälper inte särskilt. Jag skänker fortfarande pengar till sheltret i Rumänien med jämna mellanrum. Det hjälper inte hundarna jag möter här. Men åtminstone några hundar. Totalt mötte jag säkert 50 hundar idag som jag upplevde som hemlösa.

Jag stannade till i byn Backo Novo Selo och handlade lite mat. Här är det kontanter som gäller. Hundkajakcykelcirkusen lockade fram många nyfikna människor. Bland annat en äldre man. Den äldre mannen ”gubbtafsade” på mig. Vad många kanske tycker är lite oskyldigt någon som tar din hand och stryker den lite lätt. Det är något jag hatar. I samma sekund som han gjorde det infinner sig en rädsla i min kropp. Jag var sen rädd resten av kvällen. Rädd för att han eller någon annan skulle komma dit jag hade mitt tält även fast den logiska delen av mig förstod att det inte skulle hända som jag tältat mitt ute i ingenstans längs en lerväg.

På kvällen började det att smattra mot tältduken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *