Cykel mot svarta havet dag 110
Edirne-Lüleburgaz, 73 km
Fick en lugn, fin och trevlig morgon tillsammans med warmshowersgänget! Ville inte helt lämna dessa fina människor och deras hemtrevliga lägenhet. Så det blev en relativt sen start efter en stor och god frukost tillsammans.
Jag har cyklat längs väg D100. Den är minst sagt vältrafikerad. Men jag behövde aldrig känna mig orolig då den hade en bred och bra vägren. Men fyttiracken så kuperat det varit idag! Backarna har avlöst varandra. Vissa inte jättelånga och branta medan andra haft både mer lutning och längd. Och så långt ögat nått har jag sett odlingsmarker i alla riktningar. I en av dessa uppförsbackar som var lite längre och brantare så gick jag med cykeln. Då stannar en bil och en man hoppar ut för att hjälpa mig att skjuta på sista biten! Gesten i den handlingen gör mig alltid så glad och ger mig oerhört mycket ny energi!
Jag passerade både några städer och några mindre samhällen. Då blir skillnaden tydlig mellan mer välbärgade personer och dom som har det mer knapert. Vissa bor i skjul och där är det skräpigt överallt, med drivor av plast, och andra bor i stora pampiga hus.
Jag fick ett varmt välkomnande till cykelparadiset Lüleburgaz bisiklet akademisi http://bisikletkenti.com/ här får alla långfärdscyklister stanna för gratis övernattning i trevliga lokaler och det är navet för traktens cykelsport.
En journalist kom hit för en intervju med mig. Jag känner mig lite osäker på engelska och skäms ofta över både mitt ordförråd och uttal, så det var lite av en utmaning!
På kvällen kom två unga tävlingscyklister hit för att träna på sina räsercyklar på såna rullar. Såg livsfarligt ut. Det var trevligt att träffa unga människor i högstadie/gymnasieåldern och prata med dom! Höra om deras drömmar och mål.
