Vita bandet 2020, dag 11
Jänsmässholmen-Lillfiskelösen, 52 km
Att starta på bra före var helt underbart! Snöyran hade frusit ihop så skidor och pulka gled lätt. Att ha sällskap första biten av Anna och Sputnik var också helt underbart. Det gav mycket ny energi!
Landskapet här är helt perfekt för skidor och pulka. Platt med andra ord! Det är även väldigt vackert men fina vyer. Vi stötte på en hel del ren. Det är verkligen skönt att vara ute med hundar som inte bryr sig om renar. Som hundarna inte brydde sig om dom, brydde sig inte heller renarna om hundarna. Så dom reste sig inte ens upp när vi passerade. Det enda som är lite, lite bökigt här är att lederna är omdragna och ändringen fanns inte med på kartan. Men som vi hade bra sikt var det inget problem för oss.
Vädret var grått hela dagen. Men som skönt var slapp vi nederbörd helt tills vi kom till Valsjöbyn. Första 20 kilometrarna var föret helt perfekt. Sen blev det gradvis sämre när snön ändrade temperatur. Det klabbade på skidorna och pulkan började glida trögt. Försökte smörja på glider för att få det att få lättare, men det hjälpte inte nämnvärt.
Jag är oerhört imponerad och stolt över både Bounty och Peak. Bounty som går så långa sträckor varje dag med sina korta ben och Peak som kämpar på i alla väder och snöförhållanden. Han är en kämpe!
När vi närmade oss Valsjöbyn så kom vi in i våren. Som vi kommit ner på mycket lägre höjd så var det såklart mycket mindre snö här. Att ta sig upp från sjön till Valsjöbua där ett depåpaket väntade på oss var därför lite trixigt. Medan jag hämtade paketet och handlade lite så började det att regna. Sen regnade det resterande skidkilometrar. Att ta sig upp till skoterleden som går norrut blev en kraftansträngning både fysiskt och mentalt. Då vägarna var framtinade och snön bredvid inte bar. Men skam den som ger sig. Det tog dock mycket längre tid mot vad jag räknat med. Som prognosen lovar storm för imorgon så ville jag ta mig fram till ett vindskydd som vi kan hänga i utifall att vädret blir hårt och vi inte tar oss vidare. Jag fick med mig en fiskekarta av kvinnan på affären och den hade all vindskydd utmarkerade (inga av dessa finns med på min Fjällkarta). Lyckan och lättnaden att komma fram till vindskyddet vid Lillfiskelösen var total. Det tunga föret gjorde att det tog lång tid. Jag bäddade åt hundarna och gjorde upp en eld. Det blev en mysig kväll. Som skönt var fick jag precis plats på en av vindskyddets bänkar.
