Vita bandet 2020, dag 19
Bergnäset-Serve stugan, 46 km
Även i morse var vi uppe före tuppen. Så vi kunde ta oss upp på fjället på stenhård snö. Hård som cement. Sån jäkla lycka! Det var bitvis rätt så brant första sträckan så jag lade skidorna på pulkan så drog jag och Peak den tillsammans.
Vi följde en ny led som går norr om Solberg innan den ansluter till huvudleden. Det morgonen var så jäkla vacker! Jag stornjöt när jag åkte och kollade på den fantastiska naturen som omgav oss. Vi följde leden till vindskyddet Stabre. Som snön var så hård kunde vi skida överallt, även utanför lederna. Superlycka! Från vindskyddet körde vi sen oledat ner till Tärnasjön. Det sparade vi både kilometer och höjdmeter på. Sen är det något visst att skida på orörd snö! Bounty och Peak såg också ut att gilla det!
Färden över Tärnasjön delar jag upp i tre delar. Första delen. Blankis. Här fick vi ta det jäkligt lugnt för att inte fläka oss. Det gick bra! Nästa del var drivsnödelen. Här var det som att åka puckelpist. Sista tredjedelen blev en belöning. Perfekt före. När vi nådde den slog vädret om. Gråa moln drog in och det började blåsa. En kall nordvästlig vind. Här mötte jag turens andra pulkadragare! (Den första mötte jag idag med men på drivsnödelen). Han stod vid sjökanten och viftade så vi åkte dit. Han kändes pratsjuk. Blev en trevlig pratstund innan vi skiljdes åt i h skidade åt varsitt håll. Som tur var kom vi fram till Tärnasjön tidigt och slapp åka på en blöt is!
Jag har lärt av mitt misstag från förra året då jag och Mette tog vinterleden som inte tillåter skotrar ner till tärnasjöstugorna. Så denna gång tog jag den något längre leden som tillåter skotrar. Jäklar så mycket lättsammare det var att skida den leden!
Sikten försämrades och var för en period helt borta, men blev sedan bättre igen och när vi nådde Servestugan så kom den utlovade solen fram (tillsammans med vinden som inte var utlovad).
Medan jag satt inne i stugan kom två representanter från länsstyrelsen för att upplysa om Covid-19 etc.
