Vita bandet 2020, dag 20

Vita bandet 2020, dag 20
Serve stugan-Höbäcken, 34 km

Vi gjorde morgon tidigt. Jag kände mig trött i morse. Säkert hundarna med. Man tjänar väldigt mycket energi på tidiga starter så man kan nyttja det morgonhårda föret. Det var stenhårt när vi lämnade Serve och började skida mot Ammarnäs. Det är så fint att se hur mycket Peak har lärt sig och utvecklats sen förra året. Jag märker det speciellt i  skogsåkning och nedförsbackar och såklart därför extra mycket när det är den kombinationen. Det var stenhårt både på skoterspåren och utanför. Man kunde åka precis överallt! Det var tur. För att åka på stenhårda skoterspår är inte helt lätt. Då dom isiga kanterna går att mina skidor vill gå lite hit och lite dit. 
Det gick fort att ta sig ner till Lill-Tjulträsket. Även på sjön blev vi belönade för vår tidiga start. Den låg hård och torr. Men visade tydliga tecken på att den dagtid är vattnig. Det gick därför lätt att ta sig över både den och Stor-Tjulträsket. 
Skoterleden från sjön till Ammarnäs var väldigt fin att åka längst! Och extra bra var det sträckan vi kunde följa skidspåret. Som jag inte visste hur det gick vågade jag inte göra det hela vägen. Jag fick avvika från skoterleden när vi närmade oss samhället. Den går på själva Tjulån här, men som isen har släppt gick inte det. Fick istället trixa oss fram och gå sista biten på den asfalterade vägen. Det skär i en lika mycket som ljudet skär i öronen att dra den på asfalten. Men bron var det var enda sättet att ta sig över ån. 
Jag stannade utanför mataffären. Såg att den inte skulle öppna förrän om ett par timmar. Bäddade till hundarna och satt mig på pulkan. Hann bara sitta där en liten stund innan en kvinna kom gåendes mot mig. Visade sig att hon skulle öppna upp butiken för att ställa i ordningen den inför dagen. Hon erbjöd mig att komma in och öppna kassan tidigare. Jag hade skickat en depålåda hit som väntade på mig. Men i dessa finns bara bränsle och hundmat. Resten köper jag på butiken. Behöver bara mat för ett par dagar räknar jag med innan vi kommer till nästa butik. 
Föret blev snabbt sämre och sista kilometrarna gick trögt till Hökbäckens vindskydd. Klockan var bara 10.30 när vi kom fram. Ska det gå så här snabbt med att föret förändras så kommer vi att behöva kliva upp ännu tidigare. Jag bäddade i vindskyddet och gjorde oss hemmastadda. Hundarna lade sig genast på fårskinnet. Dom ser ut att älska det! 
Jag försökte göra upp en eld i eldstaden. Blev en liten ful en. Men det var iaf en sysselsättning som skänkte ro i kroppen. Letandet efter något att elda, blåsa på glöden för att få den sura veden att brinna, sen se lågorna. Bra dag helt enkelt.

Scroll to Top