Vita bandet 2020, dag 22

Vita bandet 2020, dag 22
Ráhpajågåti-Vounatjviken, 45 km

Det blåste i natt. Rätt så mycket. Vind nattetid har framförallt en stor fördel. Ingen kondens! Att packa ihop ett torrt tält är så skönt. Känslan av att veta att hur än vädret blir under dagen så har man iaf ett torrt tält att krypa in i.

Även imorse skidade vi iväg tidigt på stenhårda spår. Det blåste en del, men vi kände inte av den nämnvärt som vi var i skydd av skogen. Morgonen var vackert med ett härligt guldigt ljus.

Det gick relativt lätt att ta sig framåt. Bitigt över sjön Luvtávrre pga vinden, men den sträckan var inte så lång och snart var vi i skydd av skog igen. Vi kom in i nationalparken Pieljekaise. En liten nationalpark med skoterförbud. Flertalet skotrar verkar dock ha brutit mot förbudet. Inget att hylla kanske även om tacksamheten över spåren var hårda förra året då snön var lös. I år var det hårt överallt. Det är rätt så kuperat genom skogen. Många backar att ta sig upp och ned för. Inte helt lätt i alla av dom då det var svårt att ploga då spåret var smalt och Peak ville springa helt intill mig.

Vi passerade Pieljekaisestugan. Fina minnen från den från förra året innan vi kom upp på kalfjället och lämnade nationalparken. Möttes av den isande vinden. Skidade över fjället och mer för den långa och isiga backen till Jäckvik. Jag skidar med ett par skidor utan stålkanter, enda rätta när man skidar med hund. Men ner för isiga backar saknar jag ibland stålkanterna.

Vi kom ner till Jäckvik ett bra tag innan mataffären öppnade. Jag hade en depålåda som väntade på oss på Kyrkans fjällgård. Skidade dit och hämtade den. Bäddade till hundarna så att dom fick sova ett par timmar. Packade om och gick till affären när den öppnade. En helt nybyggd. Fanns inte här när vi passerade förra året. Handlade och skidade sen vidare.

Färden över Hornavan var till en början kämpiga, men den var åtminstone torr att åka på. Men den såg ut att ha varit väldigt blöt och tidigare skotrar hade skapat djupa spår i isen och den var väldigt skrovlig och spårig att åka på. Detta blev bättre efter ett par kilometer och då gick det snabbt att ta sig över. Vinden vred och blev mer västlig för en stund. Medvinden tryckte mig framåt.

Vi skidade över Hornavan-Sädvajaure fjällurskogs naturreservat innan det var dags att korsa nästa sjö, Riebnes. Över Riebnes blåste det 12 m/s i medelvind och vinden var nordvästlig. Den bet i kinderna och gjorde det drygt att ta sig över.

Vi nådde Vounatjviken och hittade en plats i lä att tälta på. Blev en skön eftermiddag i tältet.