Vita bandet 2020, dag 21

Höbäcken-Ráhpajågåti, 52 km

Skoterspåren var stenhårda att åka på när vi lämnade vindskyddet i morse. Men utanför var det lite som att köra rysk roulette. Var ibland och sen tvärsjönk man. Så vi höll oss på leden. Första kilometern var lättåkt. Sen började det går uppför. Jag satte fast mina skidor på pulkan och kopplade mig framför Peak så drog vi upp pulkan tillsammans. Så snart vi lämnat skogen var det stenhårt överallt. Man kunde åka både på och utanför lederna utan problem och det började att blåsa. En isande nordvästlig vind. Bounty kröp ner i fårskinnet och jag fick ta på extra kläder.

Vyerna var oerhört vackra. Speciellt när solen tittade fram! Efter att ha tagit den mesta av stigningen blev landskapet mer böljande fram tills norrbottniska gränsen. Där vände det och gick nedför innan vi hade en dalgång att skida genom. Jag valde att avvika från leden och köra på sjöarna fram till vindskyddet Snjulttjie istället för längs leden för att ha det plattare och mer lättåkt. Snön var hård och glidet bra. Vinden avtog och det var hundra procent njutning!

Skidade på till hängbron några kilometer efter vindskyddet innan vi stannade för lunch. Hundarna somnar nästan direkt när jag lägger fram liggunderlag och fårskinn till dom. Eller dom åt först. Sen sov dom.

Efter lunchen hade vi några höjdmetrar kvar innan det vände och gick utför hela vägen till Laisälven. Att åka mycket utför är lite läskigt när man har en hund, läs Peak, som älskar att springa nära. Nu och då kliver han bak på mina skidor så att dom dras iväg. Har varit nära att ramla flera gånger pga det. Men det gick bra. Att korsa älven blev en blöt historia. Peak är verkligen modig som bara kör på trots att det ligger mycket vatten på isen.

Kungsleden har dragits om här så sträckan är längre. Men säkert finns en väldigt bra anledning bakom det. Så vi skidade på fast mark hela vägen till Bäverholmen innan det var dags för isåkning igen. På älven var det bra förhållanden att åka på. På sjön dåliga med mycket övervatten. Men det gick ändå rätt så bra.

Framme i Adolfström skidade jag fram till campingen. Fick låna ett eluttag och laddade mina prylar ett par timmar. Under tiden blev jag bjuden på fika och en trevlig pratstund med Sara och Åke.

Vi skidade sen några kilometer till Ráhpajågåti och tältade där. Tog oss bara 1,5 meter från leden. Snön var rutten och var inte alls. Åt råkostsallad som Sara skickar med som tillbehör till middagen. Kändes oerhört lyxigt!