Fjällfararnas vita band, dag 7: Åre-Bottnen, 58 km
Tror att både jag och hundarna tyckte att det kändes lite tråkigt att vinka av Peter i morse. Vi hade en riktigt fin första etapp tillsammans med honom. Tack!
Vi lämnade Åre tillsammans med Kicki som ska göra oss sällskap över helgen. Hundarna var supertaggade. Gårdagens vilodag märktes. Från Handelshuset i Så går det ganska mycket uppför. Hundarna kämpade på så jäkla bra! Jag har aldrig varit någon löpare. Men kanske att det är vad jag kommer att bli efter denna tur. Upp för backarna springer jag och puttar på. Intervallträning deluxe. Vågar inte ens gissa vad min maxpuls kommer upp i när jag kubbar på i pjäxor och dunjacka. Men att se hundarnas arbete väcker nån form av oanad energi inifrån.
Igår var det ca -35 grader kallt på många platser som vi passerade idag. Idag är det nästan 30 grader varmare. Snabb temperaturväxling uppåt ger vind. Så det har stundtals blåst rätt så bra idag.
Började dagen med uppförsbacke som sagt. Innan det vände ner till Såssjön. Det känns som att hundarna verkligen börjat komma i turmode. Trasslar nästan inget alls i linorna nu och alla vet hela tiden vad som väntar. Hela gänget verkar trivas väldigt bra med vår vardag just nu!
Från Såssjön till Kallsjön var det rätt så kuperat. Backarna som vi skulle ta oss upp och ned för avlöste varandra. Men det flöt på bra! Det var först nere på Kallsjön som vi riktigt märkte av att det blåste och leden började vara igendriven.
Precis innan Kallsjön hade vi tre älgar precis bredvid oss på leden. Älgar är stora på nära håll!
Vi körde genom centrala Kall innan vi vek av på leden mot Häggsjön och Bergsjön (skoterled som inte finns utritad på Fjällkartan). Det gick uppför rätt så bra efter Kall. Landskapet var sagolikt vackert som skönt var. Att ta in all vackerhet upptog så mycket tankekraft att man inte riktigt hann reflektera över att det stundtals gick väldigt tungt.
Snön som ligger tungt på träden och himlens speciella blåa färg gör att det hela känns overkligt. Fyttiracken så lyckligt lottad jag känner mig som få möjligheten att göra detta med världsmästarbästa hundar!
Ca 350 höjdmeter hade vi att stiga innan det vände och gick utför mot Sulviken. Leden från Sulviken blev sladdad idag så här gick det lättare att skida då den inte var så igendriven. Utanför lederna är det helt bottenlöst.
Efter Sulviken vände det och gick uppför igen för en stund. Innan det vände igen. Leden är omdragen denna sträcka och går nu över Finningen. Skönt att slippa vägen som nu är plogad och många timmerbilar kör längs som man avverkat en hel del i området. Mitt problem var inte timmerbilar utan granrisresterna som låg kvar på leden efter avverkningen. Dessa fastnade i min broms och gjorde den obrukbar. Hittade en strategi för att undvika detta.
Vi kom ner till Juvuln och körde hem till Karl-Erik och Elsie där vi bjöds på tidernas festmåltid! Vi blev bjudna på farligt gott kaffebröd, galet god mat med bla sallad, morotsbiffar och potatisgratäng och sen en magiskt god rödvinbärspaj till efterrätt.
Det verkar som att det vänt med hundarnas aptit nu! Idag har hela gänget ätit ruggigt bra!
