Idag begick jag ett av dom största misstagen som man kan göra på tur (näst efter att lyssna på en skoteråkare hur terrängen framför en är). Jag gick ut med inställningen att det här blir en lätt dag. Pistade spår i terrängen och skoterspår på sjön. En barnlek! Det började fint med fint pistade spår hela vägen från tältplatsen och ner till Stora Blåsjön. Fick en härlig tur upp till Kvarntjärnen, förbi masten och ner genom Gröndalen till Stora Blåsjön. På sjön fanns massvis av spår. Tror dock inte att två av dom gick på varandra. Den lätta färden över sjön visade sig bli all annat än lätt då vi var tvungen att ta oss fram på 15 cm med vatten/slush uppe på själv isen. Det gick så jäkla tungt. Väl på andra sidan fanns det till en början fina spår att följa österut. Dessa gick precis på strandkanten och var vältrampade. Tyvärr tog dessa slut ganska snabbt. Men det fortsatte att finnas skoterspår att följa. Dessa spår bar knappt alls och gick främst nere på själva igen. Även här var det mycket vatten på själva isen.
Att skjuta på är i det närmaste omöjligt när man sjunker ner till mellan knäna och skrevet. Hundarna tog sig inte fram utan simmade mest på stället. Men meter för meter rörde vi oss framåt. Vid Storviken tog spåren på sjön slut. Jag följa dom upp till bilvägen. För en fröjd att få köra sista kilometrarna längst den!
I Ankarede har vi turen att få bo inne i natt. Skönt med en halv vilodag efter gårdagens kraftansträngning!
