Vaknade till en stilla morgon med ett lätt snöfall. Lagom till vi skulle starta letade sig solen fram. Vi startade på en sladdad led som delvis drivit igen. Leden mellan Vuonatjviken och Västerfjäll är väldigt dåligt markerad. Det in vara flera hundra meter mellan ledkryssen och ingen av sjöarna är ruskade.
När vi nådde dom första sjöarna började det att blåsa upp och vinden fortsatte att tillta. Vi hade den rätt emot oss. Det bet i kinder och ögon och blev svårare att se var leden gick då vinden fick spåren att sakteligen försvann framför oss. Vi körde först fel när det var dags att vika av runt fjället Vuoktan. Dom sladdade spåren gick rätt fram. Insåg detta snabbt som tur var och kunde vända och leta reda på rätt väg. När vi rundat fjället fick vi vinden i ryggen. Som vinden tilltog i styrka valde jag att stanna och slå upp tältet för att vänta ut den innan den var dags att vika av norrut. Kändes inte bra att gå över något kalfjäll i den vinden.
Hundarna sussade sött i tältet ett par timmar. Jag lyssnade på ljudbok.
Vinden mojnade och vi kunde fortsätta. Nu var leden delvis täckt av djupa drivor. Det var därför stundtals tungt att ta sig fram. Men vi gick i solsken och nästan ingen vind!
Just när vi nådde toppen av backen mötte vi fyra skotrar så vägen ner till Tjeggelvas gick betydligt lättare då vi fick spår att följa. Det var stundtals som att åka bergochdalbana. Leden gick lite upp och sen brant ner och tvära svängar här och där.
Det började att tjockna på och bli dimmigt. Sen kom vinden tillbaka för en stund. Hundarna kämpade på bra genom den över sjön.
Vid kapellet i Västerfjäll stannade. Där har man lite mottagning på telefonen om man står precis framför entrén. Min tanke var att tälta nånstans har. Men dom planerna ändrades när jag fick veta att det skulle blåsa 20-30 m/s och att det inte fanns någonstans att vara inomhus. Bestämde mig för att köra vidare för att inte bli fast där imorgon då det också skulle blåsa.
Nu hade vi fina spår att följa igen. körde mot Parka. Hundarna var duktiga. Har knappt trasslat alls sista dagarna! Det var några tunga backar att ta sig upp för. Kanske att dom kändes extra tunga som det var i slutet på dagen och vi redan kämpat ganska mycket idag. Vid Parka tog jag leden mot Årrenjarka. Tänkte att det är bäst att vara på lägre höjd i tätare skog när stormen kommer till natten.
Sista 10 km var stundtals bergochdalbaneliknande. Hårda spår gjorde att vi susade fram. Det började skymma. Hela gänget var nöjda när det var dags att tälta. Alla hundarna ville sova inne i tältet i natt.
När vi nådde dom första sjöarna började det att blåsa upp och vinden fortsatte att tillta. Vi hade den rätt emot oss. Det bet i kinder och ögon och blev svårare att se var leden gick då vinden fick spåren att sakteligen försvann framför oss. Vi körde först fel när det var dags att vika av runt fjället Vuoktan. Dom sladdade spåren gick rätt fram. Insåg detta snabbt som tur var och kunde vända och leta reda på rätt väg. När vi rundat fjället fick vi vinden i ryggen. Som vinden tilltog i styrka valde jag att stanna och slå upp tältet för att vänta ut den innan den var dags att vika av norrut. Kändes inte bra att gå över något kalfjäll i den vinden.
Hundarna sussade sött i tältet ett par timmar. Jag lyssnade på ljudbok.
Vinden mojnade och vi kunde fortsätta. Nu var leden delvis täckt av djupa drivor. Det var därför stundtals tungt att ta sig fram. Men vi gick i solsken och nästan ingen vind!
Just när vi nådde toppen av backen mötte vi fyra skotrar så vägen ner till Tjeggelvas gick betydligt lättare då vi fick spår att följa. Det var stundtals som att åka bergochdalbana. Leden gick lite upp och sen brant ner och tvära svängar här och där.
Det började att tjockna på och bli dimmigt. Sen kom vinden tillbaka för en stund. Hundarna kämpade på bra genom den över sjön.
Vid kapellet i Västerfjäll stannade jag. Där har man lite mottagning på telefonen om man står precis framför entrén. Min tanke var att tälta nånstans här. Men dom planerna ändrades när jag fick veta att det skulle blåsa 20-30 m/s och att det inte fanns någonstans att vara inomhus. Bestämde mig för att köra vidare för att inte bli fast där imorgon då det också skulle blåsa.
Nu hade vi fina spår att följa igen. körde mot Parka. Hundarna var duktiga. Har knappt trasslat alls sista dagarna! Det var några tunga backar att ta sig upp för. Kanske att dom kändes extra tunga som det var i slutet på dagen och vi redan kämpat ganska mycket idag. Vid Parka tog jag leden mot Årrenjarka. Tänkte att det är bäst att vara på lägre höjd i tätare skog när stormen kommer till natten.
Sista 10 km var stundtals bergochdalbaneliknande. Hårda spår gjorde att vi susade fram. Det började skymma. Hela gänget var nöjda när det var dags att tälta. Alla hundarna ville sova inne i tältet i natt.
